DELA

Nu eller aldrig gäller det att stå upp för Åland

Av erfarenhet blir man vis.

Uttrycket har haft avgörande betydelse genom den mänskliga evolutionen men verkar ha tappat sin relevans i de politiska kontakterna med Finland.

Trots att den finska regeringen gång efter annan sviker och utan omsvep bryter löften och ingångna avtal samt konsekvent förtrycker, snarare än utvecklar Ålands självstyrelse, fortsätter den åländska regeringen den undfallande diplomatin med hopp om framgång.

Det framgick inte minst av lagtingsdebatten i måndags då regeringspartiernas företrädare avfärdade Ålands Framtids förslag om att lyfta Finlands behandling av Ålands självstyrelse till internationell nivå. ”Naivt”, ansåg vicelantrådet Camilla Gunell (S).

Vad en del av de åländska ledande politikerna inte kan eller vill inse är att den åländska taktiken inte ger resultat. Det visar historien med all tydlighet.

Den som blir vis av erfarenhet ser tydligt det finska maktmönstret som bygger på att diktera med hela handen och sedan använda allmosans lillfinger för att ge någonting tillbaka. Varje uteblivet nej från Helsingfors upplevs som en framgång på Åland.

I det allt finskare Finland ses den åländska diplomatin som godtrogenhet och ett effektivt vapen att använda mot ålänningarna själva. Bakom den finska maktfullkomligheten döljer sig inställningen: Ålänningarna har kanske viss makt i teorin, men noll i praktiken och är för korkade för att inse det.

Åland står nu inför en rad självstyrelsepolitiskt avgörande utmaningar. Den första är att förmå den finska regeringen att backa från sitt helt egenmäktiga beslut att föreslå en sänkning av klumpsumman.

Förslaget ska ses mot bakgrund att Åland genom åren förlorat långt över 100 miljoner euro på att staten städat och ändrad i sin budget utan att gå med på att justera avräkningsgrunden, vilket är helt i strid med självstyrelselagen.

Trots att varje förändring i det ekonomiska systemet Åland-Finland förutsätter ett godkännande av Ålands lagting talar tyvärr erfarenheten för att Åland nu åter bereder sig på att rädda det som räddas kan, istället för att sätta ned foten och på allvar utmana den alltmer nyckfulla, destruktiva makten i Helsingfors.

Den andra utmaningen är den pågående revisionen av självstyrelselagen. De åländska företrädarna i Ålandskommittén gick in i förhandlingarna med ett unisont krav om kraftigt utökad självstyrelse med ett övertagande av beskattningen högst på listan. Frågan är hur mycket som finns kvar av dessa högburna, enhälliga åländska krav då resultatet av kommitténs arbete presenteras senare i vår?

Vågar de åländska företrädarna ta fajten för ålänningarnas rätt? Eller viker man sig än en gång och ser varje uteblivet nej som en framgång och överlämnar arvet med det kapitala misslyckandet till nästkommande generationer ålänningar?

ÅF försöker i alla sammanhang ge de åländska förhandlarna i Ålandskommittén mod och råg i ryggen att stå på sig och skickar en förhoppningsfull vädjan till ålänningar att göra detsamma. Av erfarenhet blir man vis:

Ska Åland utvecklas krävs mod och handling nu. I annat fall går vi mot en framtid med tilltagande förmynderi från en styvmoder som inte talar vårt språk.

Ålands Framtid