DELA

Nu behöver rådjuren hjälp

Vintern har snart varat i tre månader och den näringsreserv som rådjuren behöver för att överleva är i stort sett förbrukad. Snötäcket ökar varje dag och gör det svårare att nå den naturliga födan som består av ljung, blåbärsris och gräsförna, samtidigt som kölden kräver mera energi för att hålla djurens kroppstemperatur på normal nivå. Djur som har dött på grund av svält och kyla har redan förekommit och därför behövs hjälpinsatser nu omedelbart
Under många år har vintrarna varit milda och snöfattiga och på grund av den låga medelåldern bland rådjuren finns det inte längre någon individ som har erfarenhet av vinterklimat. Det ser man bland annat på att djuren numera inte krafsar undan snön där de skall ligga och vila. De lägger sig ofta direkt på snön där de sedan på grund av kroppsvärmen smälter igenom snötäcket ned till marken. Att krafsa undan snötäcket på liggplatsen är en inlärning som har gått förlorad när den inte har behövts under de snöfattiga och milda vintrarna.

Den som vill och har möjlighet kan nu med en välplanerad hjälputfodring göra en värdefull insats. Med välplanerad menar jag att man sätter ut fodret på rätt plats, det vill säga så långt bort från trafik och gårdar som möjligt. Särskilt viktigt är att djuren inte lockas att korsa landsvägen för att nå foderplatsen.
Men man bör också komma ihåg, att om man nu på vintern fodrar hemma på gården så är trädgårdens vårblommor sedan i fara, på grund av att djuren har vant sig vid att vistas bland husen. En foderautomat är bra utrustning men det går även bra att lägga fodret direkt på snön.

Vad skall man då använda för foder? Rådjuren föredrar frukt och grönsaker, men rotfrukter, havre, hö och pressfoder går också bra och i lantbruksaffärerna kan man köpa renfoder för en måttlig kostnad.
Kombinerat med övrigt foder kan några säckar renfoder rädda djuren från svältdöden och därigenom öka möjligheten till ett bra jaktuttag kommande höst.
Vi jägare är faktistk djurvänner, fastän alla inte förstår det.Vi vill inte se djuren plågas av svält, samtidigt som vi är medvetna om att någon måste ombesörja en nödvändig begränsning av deras antal.
Gör därför en insats efter din förmåga, och du kommer snabbt att märka vilken betydelse en liten hjälpåtgärd kan ha.
Jens Harberg