Navigationsskolans rätta utseende
En byggnad kan inte enbart vara ett monument över sin arkitekt. Om dess användning förändras så kan ändringar måsta göras. De kan då göras varsamt eller smaklöst.
Det senare är fallet ifråga om Navigationsskolan och dess översta våning, ”plåtskjulet” som Jah Kåhre kallade det i sin insändare den 23 februari. Det är alldeles klart att man drar ett löjes skimmer över Lars Sonck om man vid guidning och i broschyrer nämner honom som husets arkitekt.
Upphovsmannarättens sjuttio år betyder ju att ifall tvång måste tillgripas, så kan tiden ta slut, men till det ska man väl inte behöva gå, så mycket som Sonck gjorde för Åland. Liksom också mina släktingar i Bartsgårda försöker jag hålla min Sonck-villa i ursprungligt skick.
Detta inte bara för att den skall behålla sitt värde, utan för att jag har mycket ljusa minnen av farbror Lasse från min barndom. Han var min mormors yngsta bror och som en kuriositet kan jag nämna att då hon som storas syster såg efter honom, så fick hon till exempel rädda honom från att föras bort av vårflödet i Kelviå å. Bartsgårdaviken har varit mycket lugnare.
Symbolvärden kan inte mätas i pengar, men har ändå sin betydelse. För Åland och Mariehamn har Navigationsskolan ett stort symbolvärde. Det borde vara en hederssak för landskapsregeringen att återställa den i sitt ursprungliga skick.
GUN WINTER
HELSINGFORS
