DELA

Natur & Miljö slarvar med Citronpriset

Nu har det hänt igen! Ålands Natur & Miljö har åter tilldelat Mariehamns stad föreningens citronpris. Förra gången för något år sedan förärades staden priset för något som staden inte har makt att besluta om, dvs utsläppen till Svibyviken från Möckelbybäcken, som tillhör en annan kommun. Mycket slarvigt!
Denna gång skjuter föreningen in sig på stadens busstrafik. Det att busstrafiken beläggs med avgifter när skattemedlen inte räcker till, är ingen stor miljöfråga. Särskilt inte i en så liten stad som Mariehamn, där cykel och gångtrafik är konkreta alternativ. Mest handlar det om vilken servicenivå man väljer att erbjuda och till vilket pris.
Man anar därför, att den verkliga orsaken till utmärkelsen är ilskan över att fiskavfallsbränslet inte getts någon tyngd i samband med stadens upphandling av busstrafik. Men faktum är att en kommunal förvaltning har av hänsyn till rättsäkerheten regler som måste följas. Man kan inte mellan tekniskt likvärdiga anbud välja ett dyrare. Än mindre välja ett alternativ, som inte uppfyller upphandlingskriterierna.

Frågan är då huruvida fiskavfallsbränslet kan ges sådan tyngd att man frångår kraven på bästa motorteknik. Svaret är nej så länge man inte på formellt acceptabla grunder kan visa att fiskavfallsbränsle i kombination med äldre motorteknik är jämförbar med vad modern teknik kan erbjuda. Och vad som efterfrågas i upphandlingen! Sedan har vi förstås frågan om koldioxid. Även moderna bussar kan köras på s.k. biobränslen under förutsättning att bränslet uppfyller fastställda bränslespecifikationer. Något intyg på att fiskbränslet uppfyller normala kvalitetskrav har inte presenterats, vilket är olyckligt eftersom bränsle producerad ur avfall är rätt väg att gå.
Som en parentes: för ca 20 år sedan införde ett av de största oljebolagen i Sverige marknadens första s.k. miljödieselbränsle. Såsom miljömedveten bilförare var jag snabb med att börja tanka det nya bränslet. Följden var att bilen fick motorstopp på synnerligen olämpliga platser. Sista gången mitt över en obevakad järnvägsövergång – stambanan mellan Stockholm och Malmö. När jag något år senare diskuterade med bränslebolagets miljöchef, undrade han om bilen hade tagit skada. Tydligen hade bolaget drabbats av ett antal skadeståndskrav innan bristerna i bränslet hade kunnat åtgärdas.
Mot den bakgrunden har Mariehamns stad hanterat busstrafiken korrekt. Problemet är att Ålands Natur & Miljö delar ut utmärkelser utan att reda ut fakta. Ifråga om Möckelbybäcken valde man fel mål. Frågan om busstrafiken är förstås för den oinsatte mera komplicerad, men det oaktat får man inte låta känslorna styra.
Genom att slarva med fakta riskerar Ålands Natur & Miljö att bli betraktad som en aktör, som inte kan tas på allvar. Vilket är olyckligt, eftersom en trovärdig miljörörelse är nödvändig såsom påtryckare för en hållbar samhällsutveckling.
Jan Westerberg