DELA

Narkotikarelaterade dödsfall

Narkotikarelaterad dödlighet innebär överdoser eller farliga biverkningar och sjukdomstillstånd, som uppstår vid höga doser eller vid ett intensivt brukande, med dödlig utgång.

Det är ett reellt problem att Åland ser till svensk narkotikapolitik. Sverige, med dess höga dödlighet bland brukare, blir hårt kritiserade i internationella sammanhang för att ideologin om det narkotikafria samhället står i vägen för evidensbaserade och skadereducerande åtgärder. Värdet om det narkotikafria samhället står helt enkelt över den enskildes rättighet till vård, värdighet och ett liv.

Åland ger inget boende för de som har ett problematiskt och destruktivt bruk av narkotika, trots att lagen uttrycker att de ska få hjälp med detta. Istället får 35-åriga individer bo hos sina föräldrar, för att de inte passar in i den konforma normen om ett liv utan droger. Tänk er själva att se er son eller dotter i ett destruktivt bruk, och myndigheten rycker på axlarna! Hur skulle brukare och deras föräldrar orka, när inte ens professionella gör det? Det här är faktiskt det ”narkotikahelvete” som Göte Winé hänvisar till.

Det finns människor på Åland som behöver stöd, så att de får den värdighet och meningsfullhet de förtjänar. Det skulle leda till en minskad konsumtion av droger och en bättre relation till deras anhöriga. Efter att livet börjar hamna på rätt uppstår kanske önskan om att lägga ned sitt drogbruk. Vi måste dock acceptera att det finns människor som inte fixar ett liv utan droger, då ska vi se till att de får en god livskvalitet. Lågtröskelåtgärder som det även kallas.

Den genomsnittliga narkotikarelaterade dödligheten i Europa ligger på 19,2 dödsfall per en miljon invånare. I Finland är det 47,4 och i Sverige är det 92,9. Estland toppar statistiken med hela 111 dödsfall per en miljon invånare (EMDCCA, 2014). Finland är alltså på tredje plats och Sverige på andra i Europa.

Hur ligger Åland till med den narkotikarelaterade dödligheten? Som Nyan skrev i spalten ”Knarkåret 2016” har polisen kommit över fentanyl för första gången på Åland. Bruket av drogen i fråga förorsakade två dödsfall. Ytterligare en person har dött av annan narkotika. Det handlar alltså om två eller tre personer som dött under det gångna året, av en befolkning på 29 000! Två dödsfall skulle, enligt EUs statisk, innebära 68.9 dödsfall per en miljon invånare, i fall av tre dödsfall blir siffran 103.4. Då är inte självmorden inräknade bland denna grupp individer, som varierar mellan en till tre om året. Varför är det så tyst om det här? Visst, det är skamligt.

Fentanyl har tidigare förekommit på Åland, trots att ingen då har dött av det. Mängden narkotika som finns på Åland har inte ökat, och inte heller har brukare förut överdoserat så som de yngre gör nu. Kontentan är alltså att det skadliga bruket har ökat. Men varför? Det bara skriker att folk mår riktigt illa på Åland. Har de kanske någon psykisk diagnos också som stör dem? Är de i umgänge var folk hetsar varandra att ta stora doser? Någonting har förändrats i vissa umgängeskretsar.

Hur bra ett samhälle fungerar speglas i de som har det sämst. Vad tänker ni om det? ”Kampen mot knarket” är det enda ni snackar om, det är uttjatat och det hjälper ingen. Polisen, tullen och gränsbevakningen kan inte råda bot på riskbeteenden kopplat till drogbruk. Det behövs uppsökande arbete för att vi ska se någon förändring i de problem vi just nu står inför. Hur många ska behöva dö innan ni börjar med riktade åtgärder?

Emelie Holmström

Socionomstuderande

Ordförande i Ålands brukarförening