Näringsrätt – miljörätt
Varför inte göra med näringsrätten som man gjorde med tillståndsplikten vid införandet av nya miljöskyddslagen år 2008? Då gick det minsann bra att ta bort tillståndsplikten från i stort sett alla verksamheter och istället övergå till ett enklare förfarande. Tanken var att via tillsyn hitta eventuella problem och rätta till dem i efterhand, istället för att se till att det blir rätt från början. Motsvarande resonemang kan tillämpas på näringsrätten.
Varför inte införa ett enkelt anmälningsförfarande, registrera företaget och bevilja näringsrätt? OM det senare skulle visa sig att företaget inte uppfyller språkkravet gentemot myndigheter och kunder får företaget en chans att rätta till bristen. Dessutom kommer ”marknaden” att reglera företagets framgång. Ett företag som verkar på Åland utan fullständig service på svenska blir inte långlivat.
Kravet på 2/3 styrelseleda möter med hembygdsrätt förefaller också förlegat. Kompetens torde vara en viktigare egenskap för ett framgångsrikt företag än styrelseledamöternas hemort. Språkskydd i all ära men till priset av vad? Situationen nu på 2010-talet är en annan än då näringsrätten instiftades. För att Åland ska vara attraktivt som etableringsort är det dags att släppa sargen och komma in i matchen.
Mikael Stjärnfelt (Lib)
