DELA

När räknas äldre som en resurs?

Några liberaler skriver i en insändare, som svar på min insändare om åldersrasism i dagens samhälle, att det är tråkigt att jag upplever att äldre inte uppfattas som en resurs. Tyvärr har jag rätt i min uppfattning, och insändarna borde nog se sig omkring i vårt samhälle, och lyssna till hur tongångarna är när den äldre generationen och dess behov debatteras. Det är bra att det genereras offentliga medel till tredje sektorn, för att frivilligarbete skall kunna utföras i den omfattning det behövs, men hur mycket av medlen går till att förbättra livssituationen för de äldre, och hur mycket går till att förbättra fritidsaktiviteterna för de yngre? Och hur mycket av de där miljonerna går till löner, och hur mycket till livskvalitéförbättrande åtgärder för behövande? Statistik i all ära, men den skall läsas med förnuft.

Jag har inte hävdat att alla som inte ännu är pensionärer är respektlösa, men tyvärr är de tillräckligt många för att vi skall känna oss sårade och kränkta av den behandling vi många gånger utsätts för. Här är det viktigt att alla som deltar i uppfostran av barn, lär dem att respektera äldre personer, deras åsikter och deras behov. Och vi skall komma ihåg att ”som de gamla sjunga, så kvittra de unga”. I dagens samhälle hyllas främst dem som är unga, normalviktiga, kompetenta och välutbildade. De lyfts fram i alla sammanhang som värda att satsa samhällets resurser på. Men alla vi andra då? Många av oss äldre är både normalviktiga, kompetenta och välutbildade, men ändå inte värda att satsas på. Och alla de, både yngre och äldre, som inte passar in i den där bilden, ges de tillräckliga resurser för att erhålla en god livskvalitét? ”Det är vår förbaskade plikt att ta hand om dem som byggt upp vårt samhälle”, säger ni också i insändaren. Tråkigt att ni tycker att det är en ”förbaskad plikt”, detta är nog pudelns kärna. Ni känner inte kärlek eller omtanke till dem som byggt upp samhället. Det är tungt och mödosamt att ta hand om de äldre. Det är en plikt. Det vore trivsamt om ni ändrade er inställning till oss också där. Vi får ofta höra att ”den växande åldersspiralen är ett problem”. Konstigt att problemet uppstår först när vi behöver vård och omsorg. För när daghemmen måste byggas ut, och skolornas växande klasser behöver mer resurser då ges de med glädje mer pengar av beslutande myndigheter. ”Barnen måste få utökade resurser, de är vår framtid”, heter det då. Jag tror också på människors lika värde. Det är därför jag lyfter fram den här frågan om åldersrasismen. Detta är en viktig fråga, och det är viktigt att den debatteras.

Runa Lisa Jansson