Något i samhället är fel
Min förra artikel från den 8 september slutade jag med orden ”De flesta inser att något gått snett (i vårt samhälle), men vågar någon utsätta sig för riskerna att gissa var?
För någon vecka sedan lyssnade jag till en pastor från Finland. I sin undervisning var han inne på liknande tankegångar som jag berört. Han lade fram några punkter som talade om varför så många ungdomar mår dåligt. 1) Total mediaexplosion. 2)De är utan potentiell framtid. 3) De mognar fysiskt tidigare. Många börjar sin sex-debut redan vid 12 års ålder. 4) Måste fatta viktiga beslut tidigare. 5) Saknar familjestrukturer. 6) Har oövervakad fritid. 7)Upplever ingen moralisk fasthet. 8) Ingen meningsfullhet. Livet är tråkigt.
Tyvärr är det den unga generationen som drabbas värst då de som skulle vara fäder och mödrar inte axlat ansvar utan blindvis låtit sig ledas av nedbrytande krafter på olika livsområden. Jag tror på en Gud som skapat allt. Ett starkt samhälle är grundat på Kristi bud där alla tjänar och tar ansvar. I dag heter det: Här kommer jag, flytta på dig. Ur vägen för jag vet mina rättigheter. Vad nu det är för rättigheter?
Rättigheter att lämna familjen i sticket då man så behagar kanske? Hörde här om dagen en farmor berätta om sitt lilla barnbarn, en flicka på fyra år. Flickan satt ute på trappan och grät. Farmor frågade om hon kunde anförtro henne varför hon gråter. ”Jo när jag är hos pappa längtar jag efter mamma och när jag är hos mamma längtar jag efter pappa. Jag vill ha båda två.”
Mitt hjärta grät. Hur många sådana barn finns det i dagens samhälle? Barn som får men för hela livet. Vad lägger de unga paren som gifter sig in i vigselformulärets ord om evig trohet?
En del har väl hört talas om David Wilkerson, som blev känd genom väckelsen bland New Yorks ungdomsligor. I dag pastor och en av vår tids mest respekterade förkunnare. Han har skrivit fler böcker där han påminner om faran med slumrande teologi samtidigt som världen står inför kaos och revolt Han tror att måttet snart börjar bli rågat för vad människor, folk och nationer får göra utan att drabbas av Guds dom.
I dag behövs det sådana män som David Wilkerson, som vågar säga sanningar som kanske inte kliar folk i öronen och som vågar stå för dem.
Ett citat ur boken ”Festen är över”. ”Amerika har blivit en nation av könlösa individer. Neutrum är en varelse som har två sinnen – två jag, två kroppar. På modernt språk kallas det bisexuell. Denna dårskap med sexuell neutralitet är ett direkt resultat av omkastade roller. Männen försöker bli feminina och kvinnorna försöker bli maskulina.
Enligt Bibelns profetior är en av de mest utmärkande orsakerna som framkallar domen: ” när era män blir som kvinnor”. Det verkar som om vi nu har skaror av människor som skulle kunna säga: Kalla mig varken manlig eller kvinnlig – jag är en person Det är tragiskt när denna personlighetskult har skapat fram en generation utan någon som helst respekt för av Gud bestämda roller.”
Så långt Wilkerson.
Det där gäller ju Amerika kanske vi säger – men nog känns det ganska dagsaktuellt också här då vi tänker på debatten som just nu pågår i samhället angående könsneutrala vigslar. Om nu människor varken vill vara män eller kvinnor så må de väl få vara neutrum, men varför i all sin dar är det så viktigt för dem att få vigas i kyrkan? För att få sin vilja igenom vill man splittra församlingar och egna familjer och så kalla det kärlek. Äkta kärlek avstår hellre från krav än vållar splittring och söndring i Kristi kropp, (församlingar) eller hur?
Och vad säger kyrkan? Varken ja eller nej utan på sin höjd nja – vad kan man göra. Vi måste ju låta folket få som de vill också om de ropar Korsfäst!
Mycket mer vore ännu att säga och jag vet att jag av många kommer att anses pryd och dömande. Låt så vara. Men om du ser att någon är i fara och inte varnar denne räknas det dig till dom. Är det kärleksfullt att se hur människor närmar sig en avgrund och tiga?.
Doris Jansson
