Mycket pengar har runnit ut i sanden
Saxat ur en insändare i de åländska tidningarna för några veckor sedan:
För mig personligen så råder inget tvivel om fortsättning inom den närmsta tiden.
Låt oss anta att det har kommit in två bud (enligt tidningarna) och att dessa bud på grund av anbudsförfrågans formulering ställer stora krav på entreprenörerna i fråga om ansvar och garantier, resulterat i anbud på två helt skilda anläggningar. (Om man får stort ansvar måste man också kunna leverera lösningar som man själv kan leva med).
Detta betyder om mina antaganden skulle stämma att det blir nästan omöjligt för en byggherre att kunna bedöma och värdera dessa anbud mot varandra, om vi antar att bägge parter är professionella. Detta ger anledning att konsultera marknadsdomstolen, förr eller senare. Jag ser inte en möjlighet i världen att kommittén skall kunna presentera ett förslag för stadens representanter den 8 mars.
Hur ser läget ut nu?
Förmodligen cirka 350 000 euro spenderat på ritningar och utredningar samt kontraktskostnader. Det skulle ha räckt till Pommerns första 10-årsdockning i Åbo.
Fortfarande är stoltheten hos dom beslutande instanserna för hög för att inse att det bara brinner pengar att fortsätta med en docka åt Pommern enbart.
Hur man än vrider och vänder på anbuden och eventuellt nya anbud så blir det inte lyckat, åtminstone inte med alternativet med pålar. Att göra dockan som torrjobb innanför spontvägg som är tät är ju den enda vettiga lösningen, för då slipper man farliga förflyttningar med en stor betong koloss och fria vätskeytor, punktbelastningar med mera.
Nej nu äntligen borde det ha gått upp för såväl Mariehamn men även för landskapsregeringen att en spontad docka på Möckelö bredvid blästerhallen med säkra rågrannar på bägge sidor och ett arbete som till 90 procent skulle kunna göras som torrjobb utan problem med muddringar och annat, skulle vara den enda vettiga lösningen om man vill få Pommern dockad på Åland.
Denna docka skulle man göra dryga 100 meter lång och 21 meter bred med en avdelningsport på halva längden. Då kan man ha långliggare i dockans inre del och spontana dockningar i den yttre för landskapsfärjorna.
När det sedan är dags att docka Pommern så ser man till att ha en ”slot-tid” som passar tilltänkta arbeten (exempelvis nitning). Man behöver inte vara någon krutuppfinnare för att inse fördelen för hela regionen med en sådan lösning.
Till dem som sade att man inte kan få en lönsam docka på Åland vill jag bara säga att inte skall man göra det möjligt för anställda att två man starkt med en pickup hämta en enda skiftnyckel från verkstaden, om man vill ha en lönsam varvsverksamhet.
Henry Höglund
