Musslor och svag miljöpolitik räddar inte åländska vatten
Den aktuella debatten om musselodling och tillståndet i Östersjön är behövlig. Runar Karlsson (C) vet mycket väl efter sina två år i nuvarande liberalt ledda landskapsregering att den politiska viljan att påföra fiskodlingen några som helst miljökrav är svag, om inte obefintlig.
Liberalerna har alltid värnat fiskodlingens intressen, oberoende om det gått stick i stäv med övriga målsättningar om hållbarhet och miljötänkande. År 2006 gav dåvarande C-Fs-S-regering ett miljöhandlingsprogram som märkbart ville minska utsläppen av fosfor och kväve från fiskodlingarna. Det programmet applåderades av bland annat Ålands vattenskyddsförening men uppfattades politiskt som alltför radikalt och begravdes länge och väl i lagtingets social- och miljöutskott.
Efter att liberalerna kom till makten 2007 var det helt kastat i papperskorgen och man började om från början med att skriva ett vattenåtgärdsprogram för 2009-2015. I det nya programmet anges diffusa målsättningar för fiskodlingens del, om att utsläppen ska minska i betydande grad till 2021. Några konkreta beslut om hur och när det ska ske skjuter man framför sig. Jag tvivlar inte på att miljöminister Katrin Sjögren har en god intention vad gäller att skärpa utsläppskraven från fiskodlingen, men hon verkar inte ha stöd i sitt eget parti och i nuvarande regering. Fiskodlingarna får i stället stora bidrag för att utveckla sin verksamhet utan att det ställs några krav på miljöanpassning. Hur det går ihop med arbetet för hållbar utveckling är för mig en gåta.
Övergödningen av Östersjön är utan tvekan ett stort och komplext problem. För Åland är det livsavgörande att vi tar itu med utsläppen i våra närmiljöer från både näringar, transporter och bosättning.
Frågan är inte enkel och man löser den bara genom ett handfast, målmedvetet och långsiktigt arbete. Men just nu är det helt klart att musselodling har blivit ett desperat svar på en svår fråga om hur Åland ska reducera sina utsläpp, särskilt från fiskodlingen. Musselodling kan vara ett bra experiment som kan bli värdefullt i framtiden om man lyckas hitta ett bra sätt att använda musslorna. Men man kan inte säga att musselodlingarna räddar Östersjön och våra vatten, för det gör dom inte.
Det räddar heller inte Östersjön att skriva det ena politiska programmet efter det andra. Det kräver konkreta åtgärder och sådana har den nuvarande regeringen tyvärr inte levererat mycket av.
Har man nu, med ett år kvar på mandatperioden, klart för sig vad man kommer att göra för att minska utsläppen från fiskodlingarna vore det intressant att få ett besked.
Camilla Gunell (S)
