DELA
© Nya Åland

Museibyrån städar upp efter sig

Svar till Runa-Lisa Jansson med anledning av insändare i Ålandstidningen och Nya Åland den 2 augusti 2007:
Det är förståeligt att du och många andra är ledsna över att verksamheten kring stenåldersbyn i Långbergsöda avvecklas. Den verklighet som vi arbetar under innebär dock att vi, precis som privata näringslivet, har ekonomiska ramar att hålla oss inom, där ständiga bedömningar och avvägningar ingår.
Ambitionen är att förtäta museibyråns verksamhet. Vi ser över våra satsningar. Mycket handlar om kvalitet samt en turismstrategi i riktning mot färre och större sevärdheter.

När det gäller Långbergsöda hade anläggningen kommit till en ålder då man måste besluta sig för om man antingen skulle göra en nysatsning på området eller avveckla. Konstruktionerna i området var i ett sådant skick att de behövde en rejäl ansiktslyftning om man skulle fortsätta med verksamhet där.
Avvecklingen av museibyråns verksamhet i Långbergsöda är en direkt följd av landskapets budget för 2007. Där står uttryckligen att stenåldersbyns publika aktiviteter ska upphöra och att man istället ska satsa på barnverksamhet på Jan Karlsgården (vilket också har gjorts i sommar). Museibyrån förverkligar med andra ord ett budgetbeslut, som har fattats av politikerna.
Det är också viktigt att påpeka att de hyddor, sittbänkar m.m. som nu tas bort från området är rekonstruktioner, inte lämningar från stenåldern.

Museibyrån genomgick en omstrukturering 2005 med bland annat personalnedskärningar. Flera av de anställda som fick gå hade arbetat med underhållet av sevärdheterna, bland annat i stenåldersbyn i Långbergsöda.
Antalet besökare vid stenåldersbyn har också stadigt minskat. Under 2005 besökte 1.272 personer museibyråns sommaraktiviteter i stenåldersbyn. 2006 hade siffran sjunkit till 975 personer.
Trots att museibyrån nu lägger ner verksamheten i stenåldersbyn vill jag betona att de skattepengar som tidigare har satsats på området inte har varit onödiga investeringar. Tvärt om. Stenåldersbyn har fyllt en mycket viktig funktion under åren men, som sagt, vi har kommit till ett skede där vi varit tvungna att göra ett vägval.

Det som nu under de kommande veckorna görs i stenåldersbyn är följande:
– 2 st hyddorna vid stranden som har varit täckta av hudar, torv och näver tas bort,
– 8 st sittbänkar tas bort,
– 2 st skyddstak tas bort,
– 2 st vasshyddor tas bort,
– 1 skjul för material tas bort,
– 5 st stockbåtsvrak tas bort,
samt några små konstruktioner.
– 1 förrådsskjul transporteras bort för annan användning.
– 1 stockbåt transporteras bort för senare användning.
– Dräkter och all rekvisita som har använts vid aktiviteterna kommer att nyttjas i andra sammanhang.
Kort sagt: Allt i Långbergsöda tas bort från området förutom en bro som tillhör vandringsleden samt dammluckorna.

Virket har bedömts att vara ruttet eller på annat sätt i så dåligt skick att det inte går att återanvända. Att bara lämna det i skogen, utan underhåll och tillsyn, vore direkt nedskräpning. Det vi nu gör är att städa upp i området, eftersom våra aktiviteter där är avslutade.
Varför då inte bara låta hyddor och stockbåtar vara kvar i naturen? Svaret är enkelt: Vi känner att vi inte kan ansvara för anläggningen och dess säkerhet om vi inte har möjlighet att underhålla den och sköta den på ett bra sätt. Då skulle kritiken mot museibyrån sannolikt gälla varför vi inte underhåller dessa konstruktioner. Eller ännu värre: Tänk om en hydda hade rasat när ett barn varit där inne?
Det som museibyrån nu avvecklar i Långbergsöda är våra aktiviteter i området. Vandringsleden finns kvar. Det är alltså fortfarande möjligt att besöka området.
Och Vargstensslätten kan även i fortsättningen användas för skolverksamheten.
Viveka Löndahl
landskapsantikvarie