Moderaterna har inte någon skillnad på kvinna och man
Vi moderata kvinnor blev mycket upprörda av Nina Fellmans ledare i Nya Åland den 19 april 2013.
Vill hon nu göra Barbro Sundback (s) till en martyr eller vad är det frågan om?
Hon kastar fram att orsaken till att hon nu blir tvungen att avgå, har att göra med att hon är kvinna och i en utsatt position och att hon därmed har attackerats mera. Fellman skriver vidare att grabbarna hon sårat i politiken nu ser sin chans att ge tillbaka och att citat ”alla de tunga politiker som Sundback låtit sina vassa tunga snärta, var ute efter blod, och att det handlade i slutändan inte alls om att försöka hitta bästa lösningen för ÅHS, utan att bli av med Barbro Sundback”.
Det är mycket beklagligt att Fellman kommit till den slutsatsen och använder så hård retorik. Vi i moderata kvinnogruppen anser att orsaken till att hon nu måste avgå inte har någonting med saken att göra att hon är kvinna eller kvinnligt ledarskap.
Sundback har helt enkelt inte betett sig på ett sådant sätt som man förväntar sig av en person i den roll hon har haft och därför gjort sig omöjlig på posten som ÅHS ordförande. Att sedan påstå att Sundback sårat grabbarna och att politikerna nu har sett sin chans att ge tillbaka, är verkligen att sätta politiken och berörda politiker på sandlådenivå.
Vidare lyfter Fellman fram i sin ledare att Robert Liewendahl (M), som dömdes för grovt rattfylleri skulle ha dömts annorlunda av Moderaterna Åland om han varit kvinna. Det vill vi å de bestämdaste ta avstånd ifrån. Hur kan Fellman dra sådana slutsatser och på vilka grunder?
Att spekulera hör väl inte till god journalistik? Moderaterna är ett parti som inte har någon skillnad på kvinna och man. Däremot ser vi till den enskilda människan och inser att vi alla kan fela. Att dra Liewendahls exempel och jämföra med Sundbacks fadäser håller inte. Robert Liewendahl leder Ålands kulturdelegation, medan Barbro Sundback har lett ÅHS.
Vad vi vet, har inte Liewendahls misstag påverkat det sätt han utövat sitt ämbete, medan Sundbacks utfall mot yrkesgrupper och privatpersoner allvarligt har rubbat förtroendet gentemot ÅHS’ styrelse. ÅHS är idag en organisation med budgetunderskott och stort behov av ett trovärdigt och samlande ledarskap. Sundback har även haft ansvar för ca 1000 anställda som en av Ålands största arbetsgivare.
Det är beklagligt att inte Fellman har högre tankar om våra politiker och speciellt inte våra manliga politiker, hon tycks tro att det finns en inre agenda där man gör allt för att sopa bort möjligheterna för kvinnor att avancera och inneha höga poster inom politiken. Vi moderata kvinnor känner inte alls igen oss i den bilden av verkligheten. Inom moderaterna är det en självklarhet att man ser på person och inte på kön.
Till sist så hoppas vi nu att personalen och ledningen inom ÅHS får arbetsro och kan titta framåt för att på bästa sätt kunna möta de utmaningar som finns och kommer.
Nina Danielsson (M)
Annika Karlsson (M)
Ulla-Liisa Latvala (M)
Sarah Holmberg (M)
Nina Lindfors (M)
Kickan Sundblom (M)
Julia Lindfors (M)
Annelie Karlberg (M)
Marika Alm (M)
Gunilla Roberts (M)
Harriet Lindeman (M)
Cecilia Jansson (M)
Christina Hägerstrand (M)
Annika Eriksson (M)
Susanne Fagerström (M)
Annette Holmberg (M)
Christina von Hertzen (M)
Lillan Holmberg (M)
Replik till de två moderata insändarna.
Barbro Sundbacks avgång som ordförande för ÅHS bär hon själv ansvaret för, vilket de två ledare jag skrivit i frågan tydligt markerat. Inom Socialdemokraterna har man varit föredömligt kritisk och självkritisk i frågan. Lika självklart är det att även andra orsaker spelat in, som gamla rivaliteter och gräl. Samt kön.
Jag väljer att tro att Moderaternas insikter om könsmaktordning och kvinnors mer utsatta roll i offentligheten tillfälligt förblindats av harm. Om de är så grunda som dagens två insändare ger uttryck för skulle det åtminstone förklara varför Moderaternas lagtingsgrupp till 100 % består av män.
Nina Fellman
Andra redaktör
Nya Åland
