DELA

Mise-förslaget en taktisk manöver utan förbättringspotential?

Av Mise-styrelsens förslag framgår tydligt att risken för fortsatta problem av samma slag som ”MISE-koncernen” har haft att dras med, inte kan uteslutas.
Förslagets ÅVC är till stora delar ett Åpab lokaliserat till Svinryggen, nu med makt även över infrastrukturen inom Svinryggen-området. Ett kommunalt monopol som av renhållningsmyndigheten ges nyckelrollen över åländsk renhållningsverksamhet.

Men hur kontrollerar man då att verksamheten bedrivs kostnadseffektivt? Renhållningstaxan/avgifterna kan i längden inte baseras på önsketänkande om låga avgifter, utan måste sättas i proportion till renhållningssystemets totala kostnader. Risken för låg kostnadseffektivitet ökar om ett bolag har monopol på verksamheten och därmed inte utsätts för konkurrens.
Det heter att det kommunala bolaget skall drivas utan vinstintresse, vilket möjligen hindrar företagsledningen att ta ut oskäliga bonus-arvoden, men inte är någon garanti för att företaget bedrivs kostnadseffektivt. Likaså minskar möjligheterna för uppdragsgivaren (Mise) att utsätta monopolföretaget för reell kvalitetskontroll. Förslaget är illavarslande!

Inom Norrköpings kommun i Sverige pågår en process mellan kommunen och kommunens tidigare renhållningsentreprenör, som bemannade de kommunägda återvinningscentralerna och likaså samlade in avfallet från fastigheterna. Kommunen kom fram till att avfallet inte hanterades i enlighet med gällande avtal.
Bl.a. hade renhållningsbolaget vid upprepade tillfällen slagit samman olika avfallsfraktioner, som redan hade sorterats vid källan. Det tidigare renhållningsföretaget har efter upptäckten om slarv bytts ut mot ett annat. Därtill har det enligt kommunen felande företaget uteslutits från vidare upphandlingar.
En ganska tuff hantering från den kommunala renhållningsmyndighetens sida, men sannolikt nödvändig i förebyggande syfte, särskilt med tanke på att slarv med hanteringen av sorterat avfall troligen är ganska allmänt förekommande annorstädes också.

Men hur skall ett monopolföretag som det nu föreslagna ÅVC hanteras om uppdragsgivaren (Mise) skulle kunna påvisa motsvarande felhantering – avsiktlig eller oavsiktlig. Följden skulle sannolikt bli ett till intet förpliktigande påpekande om bristfälligheter i verksamheten. Man får inte vara blåögd!
Begränsa det kommunala Svinryggen-bolagets ansvar till infrastruktur, dvs utrymmen, fasta anläggningar och fast utrustning, medan drift och annan kontinuerlig verksamheter överlåts till privata aktörer efter upphandling!

Projektgruppen pekar också på – enligt vad man menar – skulle vara brister i den åländska renhållningslagstiftningen. Gruppen ser förstås helst landskapsregeringen som Mises enda uppdragsgivare istället för 16 kommuner som godtyckligt kan komma och gå. Men det är inte i lagstiftningen som problemet som ligger. Det går att bedriva kostnadseffektiv och högkvalitativ renhållning under förutsättningar som gällande lagstiftning erbjuder.
Problemet är istället den rädsla, som florerar inom delar av det politiska etablissemanget, för att ett privat renhållningsbolag skall få makten över all renhållning på Åland. Risken är emellertid minimal bara upphandlingarna sköts på ett professionellt sätt.
Istället finns inom landskapet fortfarande starka krafter som vill bibehålla det kommunala monopolet, vilket hittills har medfört olägenhet och höga renhållningsavgifter för kommunernas invånare.
Jan Westerberg