Mise – är cirkeln på väg att slutas?
Mise signalerar ett vägval, som alltmera börjar likna situationen inför 2006, när Kommunalförbundet för Ålands Miljöservice fick uppdraget att fungera som kommunal renhållningsmyndighet för ett stort antal åländska kommuner. Det är bra! Tråkigt bara att anpassningsprocessen på Åland har varit så långvarig och mödosam, samt förorsakat kommunernas invånare betydande, onödiga kostnader. Eftersom systemet enligt de ursprungliga intentionerna under några år redan hade praktiserats i flera svenska kommuner, var Mise i sig inte precis någon revolutionerande uppfinning. Genom att mera aktivt inhämta erfarenheter från svenskt håll hade en del av senare gjorda misstag kunnat undvikas.
Redan 2005 var beslutet om MISE till stora delar likt det nyupptäckta hjulet inför 2014. Ambitionen var att fastigheterna helt skulle administreras av den kommunala renhållningsmyndigheten. Skälet till att man fick frångå den lösningen var att kommunerna saknade tillförlitliga adressuppgifter om sina kommuninvånare. Ett annat skäl var att inledningsvis fanns inte nödvändig uppsamlingsutrustning på Åland, vilket gjorde att alla hushåll till en början inte kunde erbjudas fullständig källsortering. Det tredje skälet var att risken för missförstånd i kommunikationen mellan hushåll och entreprenör skulle öka med en tredje part, det vill säga Mise, inblandad, Till exempel beträffande vad som skulle hämtas, vad som hämtats och vad man skulle betala.
Genom att entreprenörerna oberoende av renhållningsmyndigheten måste ha en egen administration, skulle en fullständig administration inom Mise innebära dubblerade administrativa kostnader. Den faran föreligger även nu enligt vad som framkommer av tidningsreferaten. Istället skulle renhållningsentreprenörernas verksamhet styras upp i detalj genom professionell upphandling. Med hjälp av svensk expertis på kommunal avfallshantering togs ett omfattande upphandlingsunderlag fram, där hanteringen av varje avfallsslag reglerades i detalj. Ett material, som fortfarande bör finnas tillgängligt hos Mise, även om det aldrig kom till användning efter 2006.
Ifråga om Åpab var avsikten att göra det kommunala bolaget vilande och därmed skapa en fungerande renhållningsmarknad (med tiden visade det sig att fullt politiskt stöd från främst liberalt håll för en sådan lösning saknades). Under 2007 gick man istället med den sk Mise-koncernen in för att hålla liv i ett kommunalt renhållningsmonopol med Åpab i centrum och där Mise fick uppdraget att finansiera Åpabs verksamhet genom tvingande avgifter från hushållen. Man skapade även Proans Ab för att ge sken av att handeln är med och finansierar återtagningen av producentavfall. Följden blev en unik ”åländsk lösning”, som inom ramen för gällande EU direktiv i många avseenden kan ifrågasättas. Den praktiska konsekvensen har varit höga, onödiga avgifter och en snedvriden renhållningsmarknad.
Den nuvarande ambitionen att koncentrera avfallshanteringen till Svinryggen är riktig, men innebär även vissa risker. Så länge som det kommunala bolaget begränsas till att såsom hyresvärd i huvudsak erbjuda faciliteter, d.v.s. närmast lämpliga utrymmen och kanske även viss fast utrustning för renhållningsverksamhet, som bedrivs enligt avtal av privata entreprenörer, bör man kunna minimera riskerna för snedvridning och onödiga kostnader. Kostnader som slutligen alltid drabbar hushållen.
Glädjande är att Mise börjar glida in på det ursprungliga spåret. Nu med värdefulla erfarenheter av ett system, som under alltför många år har plågat kommunernas invånare. Förhoppningen är att man kommer till att utnyttja underlagen från 2005/2006 för att kunna genomföra professionella upphandlingar. Likaså att man funderar över om det inte kan vara mest effektivt att genom avtal och kontroll kunna utnyttja entreprenörernas administration och informationssystem istället för att upprätthålla en heltäckande administration inom renhållningsmyndigheten. Men framförallt att man inte hittar på att skapa ett nytt kommunalt renhållningsmonopol likt ”Mise-koncernen”, men där istället Svinryggen står i centrum. Låt Svinryggen utvecklas som ett fungerande kommunalt infrastrukturbolag.
Jan Westerberg
