Minister med mössan i handen?
I måndagens Tidningen Åland (12.7.2010) kan man läsa följande uttalande av lantrådet Viveka Eriksson: ”– Jag vet inte om jag precis har pratat med Stubb om det där. Jag har pratat med andra i hans närhet.”
Vad menar lantrådet, pratar man inte med ministrarna när man är i Helsingfors?
Frågan är befogad eftersom det är viktigt att kontakter sker på rätt nivå för att man ska komma till resultat. Ministrar pratar med ministrar, tjänstemän med tjänstemän. Om våra ministrar bara får prata med de finländska ministrarnas tjänstemän blir det litet märkligt.
Men skulle förklara en hel del av varför ålänningarna har så svårt att få rösten hörd därborta.
Om det faktiskt är så att de åländska ministrarna inte kommer till tals med sina finländska kolleger, annat än i undantagsfall, är det illa. Dels får de åländska ärenden som hamnat på ministernivå inte den uppmärksamhet de egentligen kräver. Men än värre är det att man i Finland, om så är fallet, nedgraderar de åländska ministrarnas status. Liksom i förlängningen de åländska frågorna.
Vi måste komma ihåg att makten är delad mellan Helsingfors och Mariehamn och att vår lagstiftande församling liksom regering, faktiskt är jämställda med de finländska. Kontakterna ska alltså ske på samma nivå. Vår regering ska prata med kollegerna i den finländska regeringen. Vårt lagting ska prata med riksdagen. Och tjänstemännen hantera frågorna på respektive nivåer.
I annat fall reduceras de åländska frågorna till att enbart handla om de finländska tjänstemännens goda vilja.
Vår nuvarande regering har ju som policy att inte svara på medborgarnas frågor i media, så något svar på vad man egentligen gör på resorna till Helsingfors lär vi aldrig få. Men nog skulle det vara intressant att få en inblick i hur kommunikationerna österut egentligen fungerar. Och på vilken nivå de åländska frågorna hanteras i Helsingfors.
Erik Schütten
