Min glädje inte alltid din lycka
Det är skrämmande att se hur elektroniken i dag mer och mer övertar makten i vårt samhälle.
Det som förr diskuterades runt kaffebordet och i glada vänners lag, styrs i dag via knappar på mobilen och vidare ut till media, via våra dagstidningar.
Här publiceras allt från politiska angrepp, kontaktannonser och kärleksupplevelser, så ibland funderar man på om också kärleksakten av i dag styrs via mobilen.
Trots otaliga debatter vad gäller ett fritt samhälle, en härlig gemenskap, en fin sjuk- och åldringsvård för exempel, sjunker vi allt djupare in i denna dystra elektroniska värld.
Mobilen som kommunikationsmedel blev ett otroligt genomslag på sin tid, men används i dag enligt min mening på helt fel sätt.
”Ett sms är bra, men ett telefonsamtal är alltid bättre. Ett bra telefonsamtal är ändå inte det samma som ett personligt besök”.
Vad tänker vi, vad tycker vi och vad vill vi egentligen göra för att återställa denna mobiliserade värld?
Förstår dig Nina och att du som chefredaktör försvarar din tidning.
Medger också att glädjen bakom ett mess kan förgylla tillvaron för avsändaren, men som vi redan tidigare diskuterat, kan göra livet rätt tungt för den som utpekas.
Ett mess är alltid så riktat, att mottagaren med lätthet kan känna igen sig, men medför också, att många andra inom bekantskapen kan delta i den irriterande glädje avsändaren för tillfället känner.
Det åländska samhället är för familjärt för liknande skrivelser, eftersom alla känner alla om inte fler.
För messandets framtid och för redaktionens ansvarstagande, tycker jag avsändarens telefon på ett mess skall ges ut på mottagarens begäran.
Har ni verkligen juridiskt rätt till detta förfarande?
Ingen har rätt att anklaga någon annan och speciellt inte med skyddad telefon.
Ett tack till alla andra som i dag ventilerar just detta.
Ralf Nyback
Nina Fellman var på arbetsresa i går. Men jag upprepar det hon skrev i gårdagens ledare: ”Vi publicerar inte anonyma insändare om namngivna personer. I Messa-spalten kan vi tillåta kommentarer till offentliga personers utspel och uttalanden, men försöker även där hålla en anständig linje.”
Det borde med andra ord inte förekomma, annat än i misstag, att någon kan anklaga någon annan med skyddad telefon.
Harriet Tuominen
