Mer om stenhuggaren Johan Nordin
Folke Wickström och Jerker Örjans har i dagarna utkommit med boken ”Ljus över gravgården i Mariehamn”. Boken belyser på ett lättåskådligt sätt stadens begravningsplats. Boken illustreras med ett stort antal fina pennteckningar av Folke Wickström.
Bakom boken ligger ett digert forskningsarbete. Författarna skildrar bland annat olika åländska stenhuggares skicklighet, bland dem finns till exempel min mors farfar Johan Nordin i Brändbolstad, Sund, hemma från Norrsunda och Markusas hemman.
I boken finns en hel del information om honom, och jag vill gärna tillägga några ytterligare detaljer berättade av min mor.
Johan Nordin byggde även Jomala nuvarande prästgård. I spetsen för alla sina arbetskarlar från Sund seglade eller rodde man från Brändbolstad till prästgårdsbygget i Dalkarby. Färden gick från östra kyrksundet i Sund till arbetsplatsen via Kastelholm och norr om Tingön. Vintertid gick man till fots eller skidade över isarna.
Man ville fara hem till högmässan i Sund över helger och veckoslut och hästarna undvek man att slita på.
Johan Nordin ägde även en spinnrocksfabrik hemma i Brändbolstad med anställda svarvare. Förutom försäljning på hemmaplan, exporterades spinnrockar till fastlandet, det vill säga storfurstendömet Finland, samt i någon mån till Stockholm.
I besittning av svenska kronor gjordes affärer här hemma, med påföljden att Johan Nordin stämdes till tinget. Då han var såväl skrivkunnig som insatt i lagar och förordningar, klarade han sig. Hans dåtida gamla lagbok med anteckningar har jag bevarad.
Utgåvan av ovannämnda författare för kanske tankarna till hur kort ett människoliv egentligen är.
Vad som dock lever längre är enligt fornnordiska Eddan odödlig ära eller Bertel Gripenbergs dikt: ”Vård på graven du ej behöver, hög som äran i skyn däröver, allting döden i glömska söver, äran ensam blir evigt kvar.”
Hans Palme
