Mer än bara vårjakten
Trodde inte riktigt mina ögon när jag fick se att slaktavfall hade placerats i omedelbara närheten av en åländsk vindmölla, så jag fick kontakta lokalbefolkningen för att höra mig för.
Javisst var det avsett att ta död på havsörnar som konkurrerar om vårjakten med denna örikets jägare. Då hade jag svårt att tro mina öron med. Alltså inte nog med att ta livet av dessa långväga sjöfåglar som berikar oss med att bosätta sig här över sommaren och få sina avkommor stora nog att kunna fara i väg och komma igen, om jägarna så tillåter.
Svårt att tro, att det kan röra sig om civiliserade ”homo sapiens” år tvåtusen och några till – och inte ”neandertalare”, som de förstnämnda lär ha vunnit över med att föda tre mot ett i det långa loppet. Nästan som man trodde att de sistnämnda hade återuppstått här på Åland med sina oreglerade jaktvanor, ty vårjakten hör inte till det här århundradet.
Vad än de lokala myndigheterna ha att säga om det, så skjuter inte civiliserade människor dessa fåglar på våren, ännu mindre tar de död på havsörnar på det sättet som man ser här. Man skäms över om det kommer på tal med europeiska vänner på besök. I stället för plikt som inte godtas, kan man rekommendera frivillig militärtjänst för skjutglada ålänningar där får man öva och skjuta som bara den, men det är man kanske inte man till att göra.
Kanske det är så mycket bekvämare att sova i egen säng och skjuta sina kulor på flygande mål; men att flytta skulden till kraftverkets vingar och beskylla dom för sina illdåd, hör ej till nutidens värld, tycker jag
Pentti Arjopalo
Fotnot: Se även nyhetsartikel på sid 6-7.
