DELA

Med vilken rätt får kvinnor kränkas?

I dag är det Internationella kvinnodagen. En dag i frihetens, solidaritetens, jämlikhetens och systerskapets tecken.
Jag sitter i lugn och ro vid mitt köksbord och äter min frukost.
Morgontidningen ligger uppslagen framför mig, kaffet är snart urdrucket.
Ingenting stödr mig. Allt är lugnt och stilla, endast brasan sprakar i spisen. Jag höjer blicken och ser ut genom fönstret, bort mot horisonten. Långt bortom synranden finns en annan värld än den jag lever i här på Åland. En värld som inte kännetecknas av solidaritet och jämlikhet.
I tanken möter jag mina medsystrar runt om i världen, de som utsätts för övergrepp och våldtäkter, ja ibland till och med massvåldtäkter. Ja, jag möter alla de kvinnor som med sina kroppar får sona vad andra har brutit. Jag känner sorg när jag vänder blicken tillbaka till mitt frukostbord.

Men är världen trygg här hemma? Också här utsätts ju kvinnor för våldtäkt och övergrepp. Och om kvinnan anmäler våldtäkten, kan hon då känna sig trygg i förvissningen om att hon behandlas med respekt och hänsyn, och att våldtäktsmannen eller männen blir dömda för det dom har gjort?
Nej, tyvärr är det inte så. Först om hon kan uppvisa så allvarliga skador att hennes liv bevisligen varit i fara förutsätts hon ha haft en önskan om att inte bli våldtagen. Kvinnan förväntas göra motstånd ända till sin död. Här gäller mottot: hellre död än våldtagen. Hennes ord väger lätt mot gärningsmannens och hans advokaters ord.
Har vi ett bra samhälle för kvinnor att leva i när en kvinna måste försvara sig i domstolen om hon blir våldtagen? När hon måste känna skam för det hon blivit utsatt för? När hennes motiv och moral ifrågasätts?
När gärningsmannen görs till offer och offret till bödel?

Våldtäkter graderas också i om det var en grov våldtäkt eller bara en våldtäkt. Och jag sitter och funderar på om man kan bli bara litet våldtagen istället för mycket våldtagen? Och vari skillnaden i så fall ligger? Och var kommer kränkningen in i bilden? Den kränkning en våldtagen kvinna känner är så oerhörd att den inte kan beskrivas.
Att utsättas för denna skymf och dessutom innerst inne veta att förövaren troligen inte blir betraktad som en brottsling för det han gör. Att det uppfattas som att hon nog ville bli våldtagen. Att det var hennes eget fel, att hon var utmanande klädd, hon var inte nykter.
Just det, kvinnan var inte nykter, hon var för berusad för att kunna försvara sig. Då anses det också vara till hennes nackdel. Då är hon en fallen kvinna, och en fallen kvinna kan inte kräva någon respekt.
Antagligen blir straffet högre om man kör bil berusad än om en berusad man våldtar en berusad kvinna.
Men med vilken rätt kränker man en kvinna på detta sätt? Vem ger den rätten? Hur får man den rätten?

Och mina tankar går vidare. Jag funderar på hur de här männen är funtade egentligen. För de flesta män skulle aldrig drömma om att begå en våldtäkt. Hur ser våldtäktsmannens psyke ut egentligen?Vad är det som gör att han inte styra sina sexuella behov? Att han inte kan respektera ett nej, oberoende när och i vilken situation det än uttalas? Borde inte alla män som våldtar underkastas vård, antingen de våldtar litet grann eller mycket? Kan man vara en bra chef om man är våldtäktsbenägen? Eller en bra läkare, eller lärare, eller jurist, om man inte kan styra sin sexualitet?
Trots allt är det endast ett fåtal män som är våldtäktsbenägna. Och trots allt faller det en skugga över alla män, så länge som våldtäktsmän till största delen undgår straff för sina brott. Och så länge som bevisbördan för brottet läggs på offret, som det är i dag. Det är med hjälp av män med ett sunt sinnelag och med förmåga att tygla sin sexualitet som vi kvinnor kan känna att vi lever i ett tryggt samhälle.
Och vi behöver deras hjälp med att få insikten inpräntad hos alla om kvinnans rätt att säga nej.

Först sedan vi kan gå hem från en fest ensamma utan rädsla för övergrepp, först sedan en ensam kvinna vågar bjuda hem en man på kaffe utan risk för våldtäkt, ja först då kan vi kvinnor känna att vi lever i ett tryggt samhälle.
Runa Lisa Jansson