DELA

Med kniven på strupen, bokstavligen

Mariehamns litteraturdagar har just tystnat. Bokhyllorna rullas tillbaka, hos Michael Björklund putsas pannor och bleck, personal, estradörer, författare, musiker och publik andas ut och tomheten efter de stora och fina upplevelserna fylls så småningom av nya intryck och uppgifter.

Man kan tycka att lugnet är väl unt. Men jag anför en avvikande uppfattning. Det är i nuläget för många väsentliga frågetecken i luften omkring evenemanget för att någon som har ett hjärta för denna tvärkulturella händelse skall slå sig till ro. Det finns en rad agenter som gärna vill att efterdyningens ro skall övergå i permanent sömn. Det vanliga sättet att smygnedlägga något som är uppskattat och betydelsefullt men som kostar pengar är att helt enkelt vägra fatta beslut om dess fortsättning tills dess att det vankelmod som sådan brist på aktion alltid medför, gör det svårare för de som övertar ansvaret för evenemanget att få till en produktion som fortsätter att hålla Ålands kulturfana högt.

Prokrastination handlar om att avsiktligt underminera förutsättningarna för en verksamhet genom att helt enkelt svälta ut den på tillgänglig tid. När sedan en nådig eftergift görs och man i sista stund ändå, men med armbågen, ger visst stöd åt händelsen så gör man det med vetskapen att själva prokrastinationen garanterat ett sämre utfall nästa gång. Sedan är vägen till en nerläggning av saken väl asfalterad.

Det får inte ske. Alla berörda och i sammanhanget aktiva är värda sin vila efter den välplanerade och inspirerande litteraturfesten. Men ingen får låta dem vila som beslutar om de medel som litteraturdagarna behöver för att fortsätta hålla hög kvalitet, hög attraktionskraft för författare och förlag och uppseendeväckande dragningskraft på framtida publik.

Kritik mot evenemanget i år kan vara att det var för få finlandssvenska författare inbjudna. Det kan vara en konsekvens av att bidragen från Mariehamns stad gradvis, år för år dragits ner, landskapet ger ingenting alls. En annan kverulant skulle kunna hävda att medelåldern år för år förefaller att bli högre. Det allmänna djupa förbiseendet av den åldrande delen av befolkningen, och att denna andel hela tiden ökar, kan då bidra till att förklara bidragsneddragningen. Men knappast ursäkta den.

För litteraturens väl, såväl som för Ålands fortsatt framträdande plats i det nordiska kulturutbudet, måste beslut om fortsatt,ograverat och helst ökande understöd av Mariehamns litteraturdagar fattas redan idag, inte om sex månader. Det krävs handlingskraft och mod för det. God litteratur skapar både mod och inte sällan sunt förnuft.
Inga bidrag kan vara för generösa för att uppnå det målet.
Teddy Donobauer
Finström