Massmedial uppmärksamhet och dess inverkan på individen
Hur kan en människa brutalt mörda ett antal för honom okända ungdomar?
Ungdomar som han inte på något sätt har en relation till, frånsett att de har en för honom främmande världsåskådning? Vi står frågande inför det som har hänt i Oslo. Vi har inga referensramar till att förstå hur någon kan överskrida de gränser vi har för samlevnad i vårt samhälle. Vi har svårt att hantera det i vårt sinne, att placera in händelserna som något verkligt som har skett i vår värld. Det är som en skräckfilm på bio, eller som ett dataspel, i nästa sekund är filmen över och alla reser sig och går hem. Även dem vi nyss såg skjutas.
Verkligheten i Oslo är en annan. Ingen reser sig för att oberörd gå hem igen. Ingen spolar filmen tillbaka för att se den igen. Allt är över nu. Men repriserna på det som har hänt får vi se, om och om igen. Alla intervjuas som eventuellt kan ha något att berätta, som sett, som hört, som känt någon som var där. Om och om igen får vi se bilden av den prydlige mördaren, ja han ser ut som en riktig svärmorsdröm, ung, begåvad, snygg och företagsam.
Hans dagbok på 1.500 sidor redogör för hans politiska intressen och förehavanden flera år tillbaka i tiden. Han är förstasidesstoff i alla tidningar, i alla nyhetskanaler. Det fattas bara en intervju med hans mamma om hurudan han var som barn, för att vi skall ha en fullständig bild av honom och hans värld.
Själv sitter jag och tänker på vilken inverkan den massmediala uppmärksamheten har på en människa av hans kaliber. Hur lockande kan det inte vara att göra något för att fånga massmedias uppmärksamhet, att få vara förstasidesstoff under en ganska lång tid, att vara den vars bild finns på flera miljoner människas näthinna flera dagar, kanske veckor, i sträck. Man kanske inte ens drar sig för mord, bara för att synas, att märkas, att vara den alla talar om.
Och helt plötsligt är svälten i Somalia glömd. Den är så långt borta, den berör oss inte lika mycket som morden i Oslo. För Oslo är ju mycket närmare oss, och det som har hänt i Oslo kan kanske också hända här hos oss? För även här finns det människor med extrema åsikter, sådana som vill vara med i tv och tidningar, som vill synas och märkas och vara den alla talar om. Och dom kanske inte heller drar sig för mord, om dom bara kan vara säkra på att få tillräcklig massmedial uppmärksamhet för sina handlingar.
Därför undrar jag att om de svältande i Somalia skulle ges lika stor massmediala uppmärksamheten som morden i Oslo, skulle vi då vara beredda till lika stora uppoffringar för dem, som vi är beredda att sörja de döda i massakern i Norge?
Runa Lisa Jansson
