Mariehamn för fattigt för värdig äldrevård
Min mormor bor i Mariehamn. Det har hon gjort i omkring 70 år. När jag var liten hjälpte hon mig med allt – läxläsning, mellanmål efter skolan, härliga sommarlov. I dag är hon snart 90 år gammal. Hon bor fortfarande i Mariehamn och hon är fortfarande min mormor.
Nu är det hon som behöver hjälp. Av mig i form av fika på eftermiddagarna, trevliga samtal, värdefullt firande av högtider. Jag gör mitt bästa och jag gör det bra. Av Mariehamns stad behöver hon ett tillräckligt stöd för ett värdigt åldrade. Det får hon inte.
Min mormor bor ensam i en lägenhet i Mariehamn. Hon har beviljad hemtjänst – men plats på ett hem för äldrevård finns det inte. Inte för min mormor i alla fall.
Senast jag besökte min mormor hade vi det trevligt och åt en bit kaka. Mormor behövde gå på toaletten, men som så många gånger förut var inte benen snabba nog även fast rullatorn fanns som hjälpmedel. Tröskeln kändes dessutom extra hög just denna dag. Trots att hjälp med promenaden på fem meter fanns den här gången, hann inte mormor till toaletten i tid.
Är det värdigt för min mormor att behöva vara rädd för att inte hinna till toaletten och inte ha hjälp nära till hands, utan istället få vänta på tvätthjälp av hemtjänsten? Snart 90 år, hinner allt som oftast inte på toaletten i tid, faller omkull och kan inte komma upp utan hjälp, tror ibland att det är natt när det är dag och blir då uppskärrad av telefonsamtal – men inte kvalificerad för ålderdomshem i Mariehamn.
Det är situationen för min mormor. Man skäms över samhällets sätt att ta hand om äldre.
Min fråga är; hur kan Mariehamns stad säga upp platser på Villa Gustava med argumentet att platsbehovet i äldrevården redan är uppfyllt, prioritera frisersalong och kontor i utbyggnaden av Trobergshemmet men inte ge min mormor en plats på ett äldreboende? Detta trots att en plats har sökts ett flertal gånger.
Jag undrar också hur många äldre i liknande situation det finns i Mariehamn.
Jag skäms för att vara del av ett samhälle där vi inte kan ta hand om de äldre – de som har gjort att vi har fått de möjligheter vi nu har. Och jag skäms för att inte kunna hjälpa min mormor med det hon verkligen behöver; ett värdigt åldrande med omvårdnad och trygghet.
Barnbarn till mormor i Mariehamn
