Mäns våld mot män
Åländsk Demokrati har skrivit ”några” insändare i så kallat förebyggande syfte för att lyfta fram överrisker när det exempelvis gällde våldtäkter bland vissa flyktinggrupper. Vi har velat skydda ”våra kvinnor”, som vi sett det, men istället vi blev kallade rasister.
Nu skriver Tony Wikström (S) om våld, speciellt mot kvinnor, några dagar efter att en kollega i lagtinget blivit polisanmäld. Detta ser nog tyvärr mera ut som en politisk manifestation än som ett ”spontant” och genuint intresse för ”våld mot kvinnor”.
Man kan även i detta sammanhang fråga sig var gränsen går för att man ska tala om vuxenmobbning? Om någon kollega hade blivit misstänkt för misshandel av minderårig, skulle Tony Wikström då ha varit lika snabb att ta upp temat? Eller skattebrott? Eller…
Igge Holmberg (S) skriver å andra sidan var ”Alla arga vita män som hela tiden skriver om hur invandrarna hotar och slår våra kvinnor och hur deras ”kultur” är kvinnofientlig är nu när kvinnovåldet är på tapeten igen väldigt tysta.” Men vi andra undrar var Igge var då vi andra läste om den mycket grova kvinnomisshandeln med kniv i Godby nyligen? Hade Tony Wikström någon insändare med ”nej till våld” då? Vi försöker undvika att ”göra politik” av enskilda tragiska fall, men mina kolleger Wikström och Igge Holmberg verkar ha en annan åsikt även i denna fråga.
Vi inom Åländsk Demokrati fördömer alla former av brott, och självfallet även våld mot kvinnor.
Jag vill absolut inte ringakta samhällsproblemet att män misshandlar kvinnor, men män misshandlar också män. Liksom kvinnor i några fall misshandlar män och kvinnor.
Det är mest män som begår våldsbrott. Det är fakta. Men de begår de flesta våldsbrott emot män. Det är fakta. Kvinnor begår också en del våldsbrott, men de flesta faktiskt emot män.
Det betyder att de flesta våldsbrott begås mot män. Enligt Brottsförebyggande rådet (som faktiskt visar statistik enligt kön även om de inte längre visar den enligt härkomst) så var det 72 procent fler män än kvinnor, som blev misshandlade åren 2005–2015 i Sverige. Nästan dubbelt fler män än kvinnor blev alltså misshandlade.
Jag har begärt att få uppgifter från polisen på Åland, men har tyvärr ännu inte fått uppgifterna ännu.
Men uppgifterna från Sverige visar tydligt att våld mot män faktiskt är ett betydligt större problem. Utan att på något sätt vill förringa våldet mot kvinnor. Båda är stora samhällsproblem.
Vi bör lyfta fram våldet, men se både på våldet mot kvinnor och våldet mot män. Inte fokusera på det mindre problemet; våld mot kvinnor.
Det märkliga är att om vi vill veta mera om exempelvis landskapsregeringens syn på problematiken ”våld mot kvinnor”, så kan man gå in på regeringen.ax och klicka vidare på ”Demokrati och hållbarhet”. Alltså inte under sociala problem eller dylikt. Vill man däremot se vad landskapsregeringen skriver om ”våld mot män”, så tja. Kan någon förklara var man hittar det? Eller snarare varför man inte hittar något?
Både våld mot kvinnor och våld mot män är stora samhällsproblem. Men varför fokuserar landskapsregeringen enbart på ”Våld mot kvinnor” på sin hemsida? Och varför väljer Tony Wikström och Igge Holmberg främst vill lyfta fram ”våld mot kvinnor” det vill säga det ena av de två stora samhällsproblem?
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Svar 1:
Stephan Toivonen pratar om våld mot män som om det vore en viktigare kategori än våld mot kvinnor. Det är det inte.
Det Stephan Toivonen glömmer att ta i beaktande är att, ja, män blir misshandlade ute i samhället mer, av män. Det är inte våldet mot männen som är det enda problemet. Det är våldsamma män i allmänhet.
Män står för 85 procent av allt våld i samhället och 98 procent av allt sexuellt våld i samhället.
Våld i samhället sker alltså av män mot kvinnor, eller av män mot män till största delen. Därför så tas det upp i samhället under brottsförebyggande åtgärder i största allmänhet.
Våld mot kvinnor är en avart i det att det är män som misshandlar kvinnor, ofta i hemmet där det inte får samma synlighet som våldet på stan mellan (oftast unga) män.
Det som vi påpekade med våra insändare är det uppenbara hyckleriet från den främlingsfientliga rörelsen, där man är snabb att fördöma våld mot kvinnor – så länge det är ”rätt sorts” gärningsman.
Vi inom socialdemokratin ser strukturerna i samhället som något som hela tiden måste bekämpas för att få ett jämställt samhälle på plats.
Det börjar med en jämställd politik där man ger kvinnor möjlighet att tala om saker som berör dem och som är viktiga för dem. Man ger kvinnor poster i sitt parti och viktiga uppdrag. Man tar dem helt enkelt på allvar.
Den totala bristen på kvinnor i Stephan Toivonens parti/förening visar att jämställdhet inte är något som de tar på allvar eller ens bryr sig om.
Vi som aktivt arbetar med en feministisk politik och har gjort det i många år så kommer att fortsätta påpeka våldet i nära relationer även när det inte passar Stephan Toivonen och hans kumpaner.
Igge Holmberg (S)
Svar 2:
Till skillnad från en-fråge-konstellationen Ålands Demokrati så har vi övriga kollegor i lagtinget flera hjärtefrågor. Våld i nära relationer är något som jag lyft upp i flera insändare och anföranden i plenum.
Det är således fråga om ett genuint intresse. ”Detta ser tyvärr mera ut som en politisk manifestation” skriver Toivonen. Med tanke på frågans allvar vill jag absolut att detta uppfattas som en politisk manifestation, något som kontinuerligt bör ha hög prioritet. Till skillnad från Toivonen har jag inte gått in på enskilda fall eller ägnat mig åt ”vuxenmobbning” utan skriver generellt att: ”2016 har varit ett år då våld i nära relationer fått mycket uppmärksamhet. Men fortfarande är mörkertalet skrämmande stort.” Min insändare tar fasta på olika typer av våld i nära relationer, oberoende av kön – något som Toivonen medvetet missförstår.
Till sist. Att som Toivonen stämpla hela folkgrupper som potentiella våldtäktsmän och vilja ”skydda våra kvinnor” är ren och skär rasism. Jag vidhåller min nollvision mot våld, och kommer att fortsätta jobba med dessa frågor med mitt parti i ryggen.
Tony Wikström (S)
