DELA

Manifestation mot droghandeln

Kring Alla Helgons dag, den 1 november, hålls ljusmanifestationer för narkotikans offer över hela Finland och hela Sverige.
Till offren måste vi räkna både dem, som fortfarande lever och dem, som inte längre finns bland oss. Till offren måste vi också räkna alla de tusentals anhöriga, som direkt eller indirekt drabbas av narkotika genom den stress och ångest som det innebär att ha missbrukande, beroendesjuka barn, syskon, sambor, makar eller vänner.

Innan vi hamnar i den fruktansvärda situationen att vi är så illa tvungen att lära oss någonting, är det inte många av oss som ser något behov av att sätta sig in i vad narkotika och narkotikahanteringen världen över egentligen handlar om.
Vi tror, och vill gärna tro, att narkotiakanvändning, missbruk och beroende är ett privat, personligt, problem som beror på dåliga hemförhållanden. Det är en sån enkel förklaring och gör det så lätt att skjuta saken ifrån sig. Problemet kan inte beröra mig, vår familj och våra barn, för vi är goda föräldrar, våra barn klarar sig bra i skolan och vi har inte några sociala problem.
De flesta av oss är fullkomligt omedvetna om att den illegala droghandeln är en av det globala världssamfundets största ekonomier, med förgreningar från de stora producentländerna i Asien och Sydamerika till snart sagt varenda gathörn i den så kallade civiliserade västvärlden. Vi vet inte att den globala droghandeln är en huvudfinansiär bakom terrorismen världen över.

Den illegala droghandeln är med andra ord en internationell fråga av enorm ekonomisk betydelse för den globala marknaden, där den enligt FN uppgår till 8 procent av världshandeln och motsvarar i värde mera än den sammantagna marknaden för textilier, järn och stål.
Det här är en jättelik business som lockar många investerare och som genererar enorma vinster. Och det bästa för dem som sitter i toppen är att alla dessa pengar går utanför den normala ekonomin för att inte tala om skattetaxeringen, och att marknadsföringen inte kostar ett dugg.

Men som i alla andra fria marknadssystem finns det vinnare, och det finns förlorare. Paradoxen när det gäller illegala droger är att den som är förloraren också är den som är absolut oersättlig i hela kedjan – nämligen brukaren längst ner i pyramidens bas.
Producenten, finansiären, smugglaren, återförsäljaren och dealern på gatan är alla utbytbara. Så fort en åker dit för sin verksamhet eller annars försvinner, så står där en ny. Men för att det hela ska fungera så måste det finnas en brukare. Så de illegala drogerna i alla deras olika former pumpas ut över världen för att finna nya användare.
2007 fanns det t ex dubbelt så mycket heroin i lager, som det behövdes i förhållande till antalet brukare. Men varan måste säljas, för de som är i toppen på pyramiden vill ha sina inkomster. För att finansiera vapen och terrorism, eller swimmingpoolar i fashionabla kvarter. Så priserna sjönk och brukarna blev fler.

Vad kan en enskild mamma eller en familj på Åland göra mot denna globala industri med dess högeffektiva distributionskedjor? Hur skyddar man sina barn mot dessa enorma världsomspännande ekonomiska intressen?
Svaret är att det finns väldigt lite som den enskilda kan göra. Utom att skaffa sig kunskap redan innan man drabbas av en personlig katastrof. Att vara medveten om riskerna och att förstå att detta kan drabba oss alla, oberoende av samhällsklass, språk eller religion.
Men vi har rätt att förvänta oss att samhället och politikerna förstår att det här inte är ett privat, moraliskt problem, utan att det är resultatet av en brutal världsomspännande affärsverksamhet, vars enda intresse är att generera svarta inkomster. Vi har rätt att förvänta oss att våra politiker förstår att lägga skulden där den hör hemma, nämligen hos drogen och den kriminella handeln, inte hos de anhöriga och de som är beroende.

De som är drabbade betalar redan av på sin eventuella skuld, mångdubbelt upp. Ungdomarna med sina ödelagda liv och de anhöriga med sin ständiga oro och sorg över förlorade barn, syskon, vänner eller makar.
Vi samlas fredagen den 30 oktober kl. 18.00 på torget i Mariehamn till en ljusmanifestation för att visa vår medkänsla med dem som kämpar med sitt beroende och med deras familjer och andra som står dem nära. Vi samlas för att minnas dem som inte längre orkade. Och vi samlas för att visa att vanliga familjers vanliga ungdomar en dag kan fatta ett omdömeslöst beslut och ge sig in i drogernas destruktiva värld.
Vi samlas också för att visa att ingen är ensam – det är många som delar samma problem.

Signe Järvenpää
Fri från narkotika