Många producenter mår dåligt
Nina Fellman gör det igen – ignorerar det enkla faktum att Centerns partistyrelse givetvis var i sin fulla rätt att agera när resultatet av en omfattande LBU-remiss förelåg med allvarsord från både företag och producenter. Förvånande att en politisk journalist ifrågasätter normala demokratiska spelregler.
I min replik (Nya Åland 2 maj) försökte jag understryka allvaret i LBU-frågan som motvikt till Nina Fellmans raljerande med betydande åländska värden, inte minst de 1300 arbetsplatserna som representerar livsmedelsklustret. Många producenter mår idag dåligt och oroar sig för framtiden.
Med anledning av kommentaren till min insändarreplik, vill undertecknad betona att NF givetvis har rätt att kränka och förlöjliga min person i traditionsenlig stil. Det enda läsarna kanske kunde begära är att dylika politiska kåserier i alla fall till någon del innehåller en substans av sanning.
Väntar själv med intresse på besked om i vilka frågor ”Harry Jansson kört solo” och därmed tydligen gjort regeringen Gunell ”bräckligare”. Sedan är det förstås svårt att ”köra solo” när både partistyrelse och gruppledare är eniga med mig om vikten av åtgärder.
Harry Jansson
Partiledare
Åländsk Center
Nåsså då.
Om man inte får raljera lite med en partiledare, vad är det då för nöje med att vara journalist? I mitt minne var Harry Jansson minsann en chefredaktör som inte skrädde orden när något var honom misshagligt.
Vad gäller LBU-programmet: när Harry Jansson som partiordförande körde över (och solo) sin egen lagtingsgrupp och sina egna ministrar i landskapsregeringen försämrade han de facto Centerns möjligheter att förhandlingsvägen nå ytterligare förbättringar för det åländska jordbruket.
Det var dumt, och det gynnade ingen eftersom resultatet ändå blev detsamma – att det är lanskapsregeringen som hamrar ut detaljerna i det kommande programmet.
Är det svar nog, Harry?
Nina Fellman
