Många fel om Algots varv
I Björn-Olof Erikssons och Jerker Örjans insändare om Pommern och Algots varv blev det många fel och missuppfattningar. Museichefen Hanna Hagmark-Cooper har tillrättalagt dem för museets och Pommerns del. Jag ska göra det för stadens del.
Herrarna föreslår att stadens ”ska köpa tillbaka” Algots varv. Men staden har aldrig ägt varvet eller marken! Den privata råmarken arrenderade och sedan köpte Algot Johansson av William Ceder och byggde med början 1942 varvet på platsen. Efter Sallyrederiet (1942-85) har varvet haft tre andra privata företag (Algots Varv Ab, Alandia Yards Ab och ett nybildat Algots Varv Ab) som ägare tills Eckerö linjen köpte det och 2008 lade ner varvsverksamheten. Varvet och området köptes därefter av Jan-Erik Eklunds bolag som idag står som ägare.
Herrarna skriver att staden beslutat att området ska exploateras för bostäder. Formellt är den uppgiften riktig men verkligheten är ju ändå den att staden planerat området på anhållan från nuvarande ägare. Det är alltså inte staden som lagt ner varvsverksamheten och velat ha området planerat för bostäder utan det är på beslut och önskemål från de privata ägarna.
Herrarna vet inte heller hur det gått med varvsverksamheter runt om oss. De skriver att länder och kommuner alltid räddat sina varv. Så är inte alls fallet. Det har gjorts i några få undantagsfall. Listan är mycket längre på städer där varven försvunnit än listan på de städer där de kunnat räddas av privata företag med ibland vissa samhällsstöd.
Ålänningar och mariehamnare i gemen vill ha Pommern på synlig plats i Västerhamn – som en viktig symbol för staden och landskapet! För att uppnå det är samarbetet med och närheten till Ålands Sjöfartsmuseum synnerligen viktig. För Pommerns bevarande i ytterligare över hundra år finns endast alternativet med att lägga henne i en betongdocka såsom Hanna Hagmark-Cooper skriver. Det är dyrt men nödvändigt för Mariehamns och Ålands främsta historiska symbol!
Roger Jansson
ordförande i Pommerndockans kommitté
