Makt skall utnyttjas enligt befolkningens önskan
Än en gång (första gång fanns i tidningen Åland) får man läsa i ledaren i en åländsk tidning (den 8 februari ”Ramlagen som löser alla Ålands problem?”) om att de finska makthavarna borde blidkas genom att ålänningarna förklara hur de skulle vilja utnyttja någon makt de vill få som förutsättning för att makthavarna skulle börja vara snälla och tänka om att överföra den (kanske).
När jag läser sådant börjar jag fundera om det kan vara så att de som resonerar på detta vis skulle innerst inne faktiskt vilja föredra avträda. Hur som helst, effekten taktiskt vore densamma som om man så valt. Att acceptera utan ifrågasättning (som skribenten gör) makthavarnas krav om att villkor som de ensidigt ha retrospektivt lagt i processen tillfredsställs vore att avträda till motståndare framför man ha till och med började förhandla.
Självklart skall de finska makthavarna åsidosätta överföringen av någon äkta makt som helst under så lång tid som ålänningarna tillåter dess fördröjning.
Således utnyttjas de svepskäl för fördröjning som ser ut mest sannolik att imponera ålänningarna, nämligen att oändligt dikta upp förutsättningar. Ändå vill jag påpeka att alla sådana vore endast taktiken samt totalt orelevant till den enkel principen som tvistas: Att vederbörande vägrar överföra makt till Ålands befolkning trots att det ovillkorligt lovades samt lagstiftades om.
Deras önskan vore att tillåta ”glömma bort” att självstyrelse för Åland av en så mycket vidsträckt sort aldrig faktiskt lovades eller lagstiftades om av Finland (som en del av fortsatt suveränitet över territoriet Åland).
Jag vill erinra skribenten att bara ett enda syfte finns varför en befolkning vill ha någon sorts politisk makt som helst, och det är: För att utnyttja den, enligt befolkningens önskan.
Vad befolkningens önskan må vara om hur en specifik makt bör utnyttjas (till exempel egen skattebehörighet) vore inte en fråga som borde svaras som förutsättning. Den kommer varken överhuvudtaget att svaras simplistiskt bara en enda gång i nuet, utan hellre beslutas kontinuerligt under framtiden på olika sätt under olika tider.
Och att det finns i en demokrati bara en enda medel genom vilken en befolknings önskan bör bli känt, och det under årens lopp är genom valet.
Om man verkligen vill ha den så vidsträckt autonomin då vore följande att man borde bli lite skickligare med taktiken än att bli ense med att spela bara enligt motståndarens regler (vilka fixas av vederbörande enligt enda syften av att garantera egen seger).
Men om man faktiskt inte vill att Åland skulle få den autonomin då var det ärligare att säga så tydligt, antar jag.
Robert Horwood
Precis som Mr Horwood skriver i nästsista stycket, så behövs det litet större skicklighet om man skall komma någon vart. Där är vi helt överens.
Och när jag tycker man skall tala om vad makten skall användas till så är det ålänningarna som skall informeras, inte rikspolitikerna, så de vet om de vill stöda kravet på överförd makt och i vilken omfattning. Överens där också?
Harriet Tuominen
