DELA

Lönsamt jordbruk kontra näringspolitik

Åländskt jordbruk måste ha samma villkor som det finska. Den ”jordbrukspolitik” landskapet bedrivit har varit en av huvudorsakerna till den sits de åländska bönderna försatts i. ”Sötebrödsdagarna” är över. Nu krävs prioriteringar! Enkla sanningar!
Från sidan har jag följt med hanteringen av investeringsstöden. Jag är minst sagt förbluffad.
Evert Paulssons kritik är mer än befogad. Det behövs en attitydförändring och klara spelregler.

Vi har två unga ”köttbönder”
1. Den enas affärsidé är att föda upp tjurkalvar för jätten HKs räkning. Kalvarna samlas in från ett otal mjölkgårdar runtom i Finland. Transportera dem 100-tals kilometer ihop trängda i en transportvagn. Lastbilen står på landskapsfärjorna i timmar (billigaste transportsättet) innan de kommer till den splitternya landskapsfinansierade ladugården.
Kalvarna står inne i ladugården i 18 månader för att åter fösas in i transportvagnen, som, för att maximera lönsamheten (privat lastbil kör på ackord) måste ha maximal last. Transporteras via landskapsfärjorna till Finland för att åter köras ett halvt tusen km till ett jätteslakteri någonstans i Finland där de slaktas på ”löpande band”.
2. Den andres affärside´ går ut på att ha ett avtal med en lokal mjölkbonde att ta vara på dennes tjurkalvar. Transportera dem under humanitära förhållanden kanske något tiotalet km och föda upp dem åter i en splitterny landskapsfinansierad ladugård.

I samma takt som tjurarna når slaktvikt transporteras de åter (ett fåtal åt gången) ett tiotal km till det lokala slakteriet där de slaktas en och en.
I det förra fallet är det fastländska mjölkbönder, transportörer, och en internationell slakteribjässe som gynnas och arbetsplatser skapas utanför Åland.
I det senare fallet är det åländska mjölkbönder och det åländska näringslivet som gynnas samt arbetsplatser skapas på Åland.
Det finns pengar bara till ett av projekten. Vilket tror ni tror ni får investeringsstödet?

Näringsministern behöver komma ut ur garderoben och redogöra för sin syn på näringsavdelningens verksamhet i allmänhet och jordbruksbyråns i synnerhet. Men innan han gör det bör han läsa ”Döden i grytan”.
Det är dags att styra upp den hetsjakt som bedrivits på seriöst verkande heltidsjordbrukare och göra bondeskrået till den hedervärda yrkesgrupp de är. Men för det krävs en seriös näringspolitik.
Vafalls? Talar jag i egen sak? Aspelut som Elisabeth sa!
Johan Dahlman
Stundom dräng men mest pensionär