DELA

Legalisering ingen hjälp mot skammen

Efter att ha vuxit upp med en alkoholiserad förälder (min mamma, som sedermera dog som en direkt följd av sin svåra alkoholism), vill jag gärna komma med en kommentar i den pågående diskussionen om avkriminalisering/legalisering av i dagsläget illegala droger. Ett argument som förts fram är att det skulle ta bort den skam som konsekvenserna av drogbruket präglas av, en skam som såväl missbrukaren som hens familj omgärdas av. Om detta argument hade varit relevant och realistiskt, så hade problembruket av det redan nu legala rusmedlet alkohol inte varit skamfyllt och skuldbelagt. Så är det inte, vilket alla vi som levt med en anhörig med alkoholproblem, eller själva varit/är alkoholmissbrukare, vet. Det är en sjukdom som fortfarande kastar en ofantlig skugga av skam över samtliga berörda, den drabbade så väl som närstående, trots lagligheten i bruket av alkohol.

Alkoholbruk är varken kriminellt eller olagligt (så länge man uppfyller ålderskraven) – men skammen kring missbruket, den finns kvar. Varför skulle då en avkriminalisering/legalisering av droger och drog(miss)bruk plötsligt ta bort all skam och allt annat jobbigt som följer i kölvattnet av ett missbruk, när det inte gjort det med ett annat, befintligt? Det är ett argument lika genomskinligt och ohållbart som en såpbubbla.

Det är inte en liberalare inställning till droger vi behöver – tvärtom, det vi behöver är en ännu högre tröskel mot drogvärlden, särskilt då det gäller barn och ungdomar. Jag är absolut mot alla former av avkriminalisering/legalisering av droger. Däremot finns det säkert mycket jobb kvar beträffande hur (miss)brukare och deras anhöriga bemöts inom rättsväsendet och vården. Och framför allt – i attitydarbetet MOT den allt liberalare inställningen till droger bland unga människor, som riskerar förstöra både sitt eget och sina näras och käras liv.
Maria Antman (S)