Låt EU ta vårfågeljakten till domstol om så behövs
Regeringen måste vara beredd att försvara vårfågeljakten i EU-domstolen om det behövs.
Den åländska jakten uppfyller fågeldirektivets undantagsmöjligheter med god säkerhetsmarginal. Då den jaktbara kvoten uppgår till mindre än en procent av ejderstammens naturliga dödlighet uppfyller vi kravet på att jakten ska bedrivas i liten omfattning. Minskar stammen minskar vi ju också den jaktbara kvoten i motsvarande grad.
År 2016 fälldes så lite som 2 400 ejderhanar. Samtidigt fäller den åländska jägarkåren årligen över 5000 mårdhundar och 700 minkar enligt regeringens beslut ”Riktlinjer för beviljande av tillstånd till jakt på ejder under tiden 1.5–20.5.2016.” Dagens viltvårdande insatser överväger således med råge jaktens eventuella nackdelar för ejderstammen.
När Lissabonfördraget antogs stärkes kravet på att EU ska beakta medlemsstaternas nationella särarter. I artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen stadgas: ”Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret.”
Den åländska vårfågeljakten är just ett sådant nationellt karaktärsdrag som bottnar i vår tusenåriga historia som ö-folk. Det är därför beklagligt att EU väljer att inte tolka fågeldirektivet enligt sina egna grundläggande principer. Att kommissionen väljer att ta strid för en försvinnande liten andel av de åländska gudingarna riskerar att bli direkt kontraproduktivt. Om inte kommissionen lyckas ta det till sig, ska vi visa det svart på vitt i EU-domstolen.
Axel Jonsson, Brage Eklund, Ålands Framtids lagtingsgrupp
