DELA

Låt BB vara öppet under strejken

I tidningarna står det att vi är ett 20-tal gravida som berörs av en eventuell vårdstrejk. I verkligheten handlar det snarare som ett 80-tal. Det är vi som bär barnet i magen. Det är våra partners som bär barnet i hjärtat. Det är storasyskon som väntar. Och så är det fostret själv, som berörs i allra högsta grad.
Att skicka bort oss gravida med beräknad födsel under strejken är helt befängt. Det är inte som att skicka bort en patient för planerad operation: där hen anländer till till exempel Åbo på morgonen, opereras, eftervårdas och skickas hem.
Här är tanken att vi ska skickas iväg från våra familjer för att ensamma sitta inackorderade på något hotell i väntan på att värkarna ska sätta fart. I teorin kan det betyda veckor ifrån våra nära, från våra barn som redan finns därhemma. Hur förklarar man att mamma måste resa bort några veckor – kanske?

ÅHS bekostar resor och boende enbart för den havande kvinnan. Det betyder att en partner omöjligt kan finnas vid hennes sida den sista tiden. För vem har möjlighet att betala hotellnatt på hotellnatt? Att ta obetald tjänstledighet eller semester på obestämd tid? Skulle din arbetsgivare tillåta dig att försvinna en okänd tid framöver?
Nej, de flesta av oss kommer att sitta ensamma i en främmande stad och känna efter vad kroppen vill. Hur vet vi när det är dags att föda – och vad som bara är förstadium? När ska vi ringa vår partner på Åland och säga att nu får du ta nästa färja över – när den nu råkar gå? Det finns en risk att vi tvingas föda ensamma, att vår partner går miste om att ta emot sitt barn till världen – efter nio månaders väntan och längtan.
De flesta av oss tycks ha valt Uppsala som förlossningsplats. På deras hemsida låter de berätta att om modern och barnet mår bra skickas man hem efter 6-12 timmar. Det är oerhört skrämmande att som nyförlöst tvingas resa den långa vägen hem med rädsla för komplikationer med ett blödande inre.

Är rederierna informerade om att ÅHS placerar kvinnor i vecka 37- 42 ombord – trots att barnmorskorna normalt avråder en från att resa den här tiden? Finns kompetent personal ombord? Också på returresan, när vi har en några timmars bebis med oss och själv fortfarande är rätt trasiga?
Det känns varken tryggt eller säkert för mor och barn. Vi betraktar förlossningen på Åland som mer eller mindre akutvård och vill därför att den upprätthålls även under strejk.
Det finns så mycket frågor som oroar oss. En tid som vi borde få vänta och längta efter våra mirakel i lugn och ro, samla krafter för vad som komma skall. Vi är många som gråtit. Som inte kan sova på nätterna. Och det finns inga svar mer än att det är beklagligt att individer drabbas.
Men vi behöver svar. Vi behöver få ro i själen, det här drabbar i allra högsta grad våra ofödda barn då stresshormoner förs över till fostret.

Utöver ovanstående frågor ber vi snarast om mer information kring följande punkter:
– Erbjuds vi mödrarådgivning på den ort vi skickas till? På slutet erbjuds täta kontroller här hemma, där hjärtljud och värden kontrolleras för att se till att inga komplikationer sker mot slutet. Garanteras vi detta på annan ort?
– Hur ser eftervården ut? När vi skickas hem från den andra orten, är det någon som tar emot oss här hemma då? Hjälper oss med amning, bebisvård och andra nödvändiga kontroller?
– Vem bekostar maten under våra potentiellt flera veckor utanför Åland? Delas dagtraktamente ut? Ges kokmöjligheter? Eller förväntas det att vi ska ha råd att äta samtliga mål ute?
– Vi är några som har barn på dagis på deltid, eftersom vi är mammalediga. Det är omöjligt när vi är på annan ort, då måste barnen gå heltid. Vem ska stå för den extrakostnaden?
Berörda gravida med familjer