DELA

Länge leve skärgården! Eller?

Jag känner mig ibland som en gnällig, konservativ gammal ilsken tant när det gäller skärgården. Det är många gånger som jag tänkt att jag skulle skrivit ner lite ord, men lika många gånger har jag hejdat mig och stannat vid tankarna och istället ventilerat dem tillsammans med någon likasinnad.

I dagarna två har jag suttit med på workshops angående kommunreformen. Två intressanta dagar och bra diskussioner. Det är inte på grund av mötena med människorna där som jag författar denna text. Det är nog mera att diskussionerna om skärgården hörs högt igen.

Under dessa två dagar diskuterades det bland annat om förslaget som presenterades den 26.8 om en enda kommun, Ålands kommun. Under diskussionerna kom det upp att en risk för randkommunerna och kanske framför allt skärgården är att folk flyttar in till/mot ”centrum”.

Ofta hör man antingen direkt uttalat eller så kan man läsa mellan raderna att det inte gör så mycket om t.ex. skärgården (eller en del av landsbygden) dör ut.

Vi behöver inte att folk bor i skärgården. Det räcker ju med att vi har skärgården kvar, men att folk ska bo där är ju inte nödvändigt, för vi kan fortsättningsvis visa upp den i reklam för att locka turister och inflyttare till Åland. Men jag kan för mitt liv inte förstå det resonemanget! Alla vill inte bo i Mariehamn. Jag kan inte tänka mig att flytta från min skärgårdsö. Det är allt möjligt som gör att folk vill bo i skärgården; jobb, familj, släkt, vänner, naturen, lugnet och så vidare! Exakt samma orsaker till att folk vill bo någon annanstans!

I landskapsregeringens målsättning för 2016 står det: ”en fortsatt spridd bosättning i landskapet och en befolkningsutveckling i alla regioner”. Att t.ex. dra in ÅHS beredskapen kan inte vara att främja ”en fortsatt spridd bosättning i landskapet”.

Ja jag är medveten om att ÅHS måste spara. Absolut!

Jag tror att alla i skärgården är medvetna om att vi måste alla hjälpa till att spara, dels gällande ÅHS och dels i landskapet. Men varför ska en hel region behöva ge upp tryggheten?

Samarbete i skärgården förekommer redan och vi skulle absolut kunna samarbeta mera. Med dagens teknik är det som alla vet lättare att delta i möten på distans.

Många gånger betyder det dock mycket om man kan träffas och diskutera saker och ting. Med dagens kommunikationer mellan öarna är det inte möjligt att träffas utan att vissa får en restid tur och retur som går över ett dygn.

Skärgården är annorlunda! Vi är en del av Åland och jag tror som sagt att alla i skärgården är villiga att hjälpa till att spara pengar, att utveckla Åland och så vidare. Men man kan inte dra in turer, dra bort beredskapen från hälsovårdare utan att det får negativa effekter. Tryggheten försvinner och folk känner en osäkerhet att bygga sitt liv i skärgården. Det är att ”släcka lampor i skärgården”.

Föglö, som jag kanske ändå känner bäst i och med att jag bott här 13 år, har flera unga familjer som flyttat ut/återflyttat – vilket vi är glada för! Men ändå hör man bland flera att oron är stor över framtiden; jobb, skola, grundtryggheten osv.

Jag tror inte skärgårdsborna vill vara bändiga och konservativa (de vill inte vara det, men upplevs kanske så)! Men tänk själv, visst skulle du också försvara ditt hem, din kommun och din framtid!

Maria Svedmark

Föglö