Landskapsregeringens ansvar lösa problemen i Gunnarsby
Landskapets hållbarhets- och näringsminister har kallat utvalda personer till ett stormöte kring idéer för behandling av svårnedbrytbart avfall, såsom bioavfall, slaktavfall, fiskavfall och avfall från fettavskiljare.
Deltagarna får var för sig lägga fram sina idéer, vilka sammanställs av landskapet och härefter hoppas man kunna lösa problemen i sin helhet.
Detta är fromma förhoppningar. En utredning av denna karaktär skall grunda sig på en övergripande avfallsplan som utarbetas enligt bestämmelserna i renhållningslagen, § 8. De aktuella problemen hade kunnat lösas för femton år sedan om det funnits en sakkunnigplan för behandling av dylikt avfall.
Så blev det inte utan behandlingen påbörjades utan plan och stora olägenheter för omgivningen uppdagades från första början. Problem uppstod även med ekonomin och med avyttring av slutprodukten.
Det dröjde ända till november 2014 innan dåvarande miljöminister Carina Aaltonen (S) beställde av undertecknad en utredning kring avfallsbehandlingen vid Gunnarsby. I detta skede hade problemen blivit akuta, grannarna protesterade och inspektörer från landskapsregering och från ÅMHM besökte anläggningen frekvent för att ge råd och anvisningar, utan att förbättringar kunde uppnås.
Även efter beställning lyckades berörda tjänstemän vid landskapsregeringen fördröja arbetet med fem månader, genom att ange ömsom semester eller sjukdom som orsak till att ett inledande möte inte kunde hållas.
I mars 2015 kunde vi i alla fall hålla ett första möte. Den ansvariga tjänstemannen meddelade visserligen om förhinder, men hade överlämnat ett papper till miljöministern enligt vilket beviljas 200 000 euro för åtgärder vid Gunnarsby.
Eter det första mötet gick det raskt undan. Redan i början på maj presenterades en förstudie bestående av sluten kompostering i trumma och även föregående inmatning och omblandningar sker i slutna utrymmen. Det färdigt komposterade materialet uppfyller kraven på hygien och placeras på efterföljande materialfält för sållning och eftermognad, varefter tillverkas kompostjord.
Förstudien var försedd med projektberäkning, förslag till finansiering samt konsekvensanalyser. Utredningen godkändes av lagtingets social- och miljöutskott i slutet av maj 2015 och utgör ännu idag det enda aktstycke som berör Gunnarsby vilket behandlats och godkänts av Ålands lagting. Trots detta blev förstudien liggande i miljöbyrån utan verkställighet.
De tre senaste åren har miljöbyrån, utan sakkunniga utredningar som grund, försökt planera olika kombinationer av rötning med efterföljande avvattning och kompostering av rötresten, även torr – rötning och deponering av rötresten, rötning utan efterföljande kompostering, med mera. Det gemsamma problemet för lösningarna består i att obetydliga avfallsmängder medför svag lönsamhet.
Problemet kunde tillrättaläggas genom en etapputbyggnad så att rötningen införs först efter att avfall från andra källor mottagits i tillräcklig mängd.
Mariehamns stad har även låtit utreda möjligheten att insamla rötgas från flera anläggningar som ligger utspridda runt om i landskapet. Insamlingen kunde ske med tankbil till en central anläggning i vilken rötgasen uppgraderas till fordonsgas (Förstudie – Mariehamn – Biogas, 2012).
Vid små avfallsmängder blir problemen i själva verket mer svårlösta, jämfört med större anläggningar, i vilka vissa felbedömningar kan tillåtas i ett initialskede. Av denna orsak bör miljöbyrån anlita professionella utredare från första början. Landskapets egna tjänstemän har ingenting att tillföra i detta sammanhang.
När lösningar för svårnedbrytbart avfall har fördröjts i över tio år, har de två kompostfälten även blivit lidande. Kompostanläggningarna vid Gunnarsby och Västansunda hade för tio år sedan en robust uppbyggnad, välplanerad och omsorgsfull behandling samt godtagbar insamling och behandling av lakvatten. Genom att de tvingats konkurrera mot varandra, med korta driftsperioder, har marginalerna försvunnit för underhåll eller för effektivering av driften.
Problemen inom avfallshanteringen är så omfattande att de inte kommer att kunna lösas på inkommande stormöte. De inbjudna deltagarna bör därför koncentrera sig på en offert, inlämnad av undertecknad senaste höst, i vilken redogörs för problemen i sin helhet samt föreslås lösningar för såväl den slutna komposten som för de båda kompostfälten.
