Landskapets syn på biodiversitet
FN har i år inlett ett internationellt temaår för biologisk mångfald (= biodiversitet = mångfalden av växter och djur på jorden).
Trots tidigare ambitiösa försök att genom internationella avtal komma tillrätta med den alltmer omfattande utarmningen av den biologiska mångfalden har ännu inget land kunnat uppvisa någon förbättring. Tusentals arter registreras årligen som akut hotade eller försvunna.
Biovetenskapen är helt på det klara med att största delen av detta försvinnande förorsakas av mänskliga aktiviteter på klotet. Överallt kan man se spåren av människans kortsynta exploateringsiver av naturmiljöer. I naturvårdskretsar har man sedan länge förstått biodiversitetens avgörande betydelse för de livsupprätthållande systemens funktionsduglighet.
Även inom EU har man insett situationens allvar och går nu in för att försöka dämpa utarmningen av mångfalden genom att i år presentera en ny strategi för biodiversitet som bl.a. föreslås innefatta skärpt tillämpning av Natura 2000-direktivet. Genom att utöka kartläggningen av biodiversiteten vill man också utveckla vad man kallar grön infrastruktur för områden som inte omfattas av Natura 2000, detta för att återupprätta och stärka ekosystem där människan farit hårt fram i naturmiljön.
Frågan är nu: På vilka sätt avser Ålands Landskapsregering att uppmärksamma ovannämnda internationella strävanden? Veterligen har Landskapsregeringen för några år sedan prickats för att inte fullt ut verkställa Natura 2000-direktivet.
Har Ålands Landskapsregering och Lagting till fullo insett nödvändigheten av att i alla sammanhang beakta värdet av, och bevara de bioproduktiva landskapselementen jord, skog, stränder och vatten?
Alltsedan EU-inträdet har man på Åland kunnat se en tendens till självtillräcklighet och nonchalans av internationella strävanden inte minst inom naturvården, jakt- och fiskefrågor och sjötrafiken. Alla dessa områden har förklarats som interna angelägenheter som man nog minsann bäst kan sköta själv.
Är våra stränder verkligen en outsinlig resurs som bara väntar på att planlöst bebyggas och exploateras?
Hur ser Landskapsregeringen på planerna på Stornäsets golfbana i biodiversitetsperspektivet? Är det i linje med regeringens utfästelser om hållbar utveckling när man låter omfattande arealer högproduktiv, ekologiskt och landskapsmässigt värdefull skogsmark och strandzon läggas under ”grön asfalt”??
Det är nog inte den sortens illusoriska, öppna monokulturlandskap vi behöver.
Johan Franzén
Föglö.
