Lagtingsledamöternas arvoden
Just nu pågår en livlig debatt om lagtingsledamöternas arbetstid och arvoden.
Vissa lagtingsledamöter hävdar att lagtingsuppdraget är just ett uppdrag, och inte ett arbete, och därför kan man inte tala om 60% eller 100% arbetstid. I så fall undrar jag att om lagtingsledamöterna inte uppfattar det som ett arbete att sitta i lagtinget, varför skall de då ha ett högre arvode, om de endast “sitter av” fyra år i lagtinget, utan att göra någonting?
Jag ställer mig också undrande till varför de, utöver sitt månatliga arvode, dessutom skall erhålla en summa om 8.900 euro per ledamot och år, som de fritt kan disponera för “politiskt arbete”? Och som de tydligen varken behöver skatta för, eller redovisa användningen av, men som kan sparas i fyra år, och förväntas vara förbrukade när mandatperioden är slut.
Det “politiska arbete” som pengarna används till består i huvudsak av annonser i massmedia inför valet, där de invalda politikerna har möjlighet att för skattebetalarnas pengar , och utan att själva behöva bekosta detta ur egen ficka, kan trumpeta ut budskapet om sin skicklighet och förmåga att driva Ålands frågor i lagtinget.
Hur är det möjligt att inte massmedia, som annars är på alerten att påpeka politikers tillkortakommande, inte är intresserade att nysta i den härvan? Ja, förklaringen är mycket enkel. De är ju i slutändan mottagare av dessa skattepengar.
Vart fjärde år kan de räkna med att gå med vinst, vilket kommer branschens aktieägare till godo, en form av en skatteåterbäring kanske? Så varför skulle de ifrågasätta systemet.
Utöver detta har ju i lagtingshuset till lagtingsledamöternas disposition helt gratis ställts kontorsutrymmen, inklusive el, telefon och annan nödig utrustning. Allt på skattebetalarnas bekostnad. Partierna betalar själva lön och andra tjänsteförmåner för sina partisekreterare (om de anser sig behöva en sådan).
Dessutom utbetalas till de partier som har representation i lagtinget, ett belopp att användas för kansliändamål om ca 8.000 euro årligen.
Det är lagtinget självt som besluter om dessa summor och dess utbetalande, detta är ingenting som lagtingsrevisorerna har insyn i, eftersom lagtinget inte omfattas av revisionslagen. Det är val vart fjärde år, och då är det meningen att folket skall bestämma om de anser att lagtinget har uppfyllt sin uppgift på det sättet som folket önskar.
Men folket känner inte alltid till i detalj hur skattemedlen används.
Runa Lisa Jansson
