DELA

Lagstiftning och ungdomar

Rubriken hänför sig till landskapsregeringens regeringsprogram som jag ämnar kort beröra närmare. Lagstiftning och budgetmakt är två mycket viktiga inslag i vårt självsstyrelsesystem och skall således behandlas och nyttjas resepktfullt och med stort ansvar. I regeringsprogrammet skriver landskapsregeringen, att grunden för ett rättssamhälle är väl fungerande lagar och kvalitetssäkrad och smidig lastiftningsprocess. Behovet av lagberedningstjänster kommer att växa. Olika kompetenser i samhället skall tas tillvara i det underliggande beredningsarbetet.

Jag kan bara hålla med och understöder landskapsregeringen i dessa tankar. Om vi blickar in i framtiden kan man konstatera att Åland troligtvis kommer att erhålla utökad behörighet inom ett flertal områden som ett resultat av revisionen av självstyrelsesystemet. Då inser man att kravet på lagberedningsarbete kommer att öka. Jag tror att i framtiden måste lagberedningen erhålla utökade resurser trots att man tar tillvara alla kompetenser i samhället. Kravet på kvalitetssäkring av lagstiftningen kräver det. I framtiden bör vi inte ställa oss främmande för att införa tjänster som lagstiftningsråd eller dylikt , då lagstiftning är ett komplicerat arbete. Lagberedaren bör informera politikerna förutom om den aktuella lagens tekniska detaljer och utformning även om lagens följder och inverkan på andra lagstiftningsområden.

Ungdomar. Landskapsregeringen skriver att många ungdomar saknar rätt förutsättningar för att ta sig in på arbetsmarknaden. Den marginalisering som skapas av arbetslöshet, av att inte ha utbildning eller ordnande sociala förhållanden ökar. Landskapsregeringen avser att starta ett projekt, Ungdomens Hus, för att öka samverkan och samordning som stöd för ungdomar.

Jag stöder dessa tankar till fullo. I mitt arbete inom rättsväsendet kan jag konstatera att när ungdomarna så att säga ” hamna på mitt bord ” har det gått för långt. Samhällets resurser bör sättas in i ett tidigare skede. När en ungdom befinner sig i brottsspiralen, ofta kombinerat med med ett missbruk, är det oerhört mycket svårare och kostsammare att bryta beteendemönstret.

En insats i ett tidigt skede sparar mycket personella och ekonomiska resurser. Avslutningsvis kan även nämnas det psykiska lidandet, både för ungdomen och dennes anhöriga, som i bästa fall helt kan utebli om man lyckas med projektet Ungdomens Hus.

Roger Eriksson,

liberal lagtingsledamot