DELA

Kyrkofullmäktige får inte ta ställning till samkönad vigsel

Vid Kyrkomötet i början av maj ska de finländska stiften ta ställning till kyrklig vigsel av samkönade par. Detta mot bakgrund av den nya äktenskapslagen som nyligen trädde i kraft och som ger par av samma kön rätt att gifta sig.

Äktenskapslagen gäller endast borgerligt vigsel. Vad som sker i kyrkorummet är upp till kyrkan att bestämma.

Frågan utgör ett vägval av paradigm-karaktär för det evangelisk-lutherska samfundet i Finland, till vilket de åländska församlingarna hör. Ska den finländska folkkyrkan ta steget mot att leva i samtiden? Eller ska de konservativa värderingarna bestå och leda kyrkan allt längre från folket med tilltagande medlemsflykt?

För mig som församlingsmedlem och ledamot i Mariehamns kyrkofullmäktige är det här en oerhört stor fråga eftersom den handlar om kyrkans syn på alla människors rätt till kyrklig vigsel. Då jag fick kännedom om att Mariehamns församlings kyrkoråd hade behandlat frågan om vigsel av samkönade par tog jag därför direkt kontakt med kyrkoherden och påtalade att frågan är av så stor principiell karaktär att den givetvis bör hänföras till kyrkofullmäktige för beslut.

För att hinna behandla frågan i god tid innan Kyrkomötet 2–5 maj anhöll jag att ordföranden skulle sammankalla ett extra fullmäktigemöte. Syftet med mötet var att ge församlingens högsta beslutande organ möjlighet till ett ställningstagande som skulle utgöra vägkost för Ålands lekmannaombud vid Kyrkomötet. Ordföranden lät meddela att han inte hade något emot ett extramöte och att fullmäktige diskuterar frågan.

Efter någon vecka kom så kallelsen. Glad över detta läste jag föredragningslistan och kunde konstatera att ärendet hade förpassats till en diskussionspunkt utanför protokollet. Ordförandens motivering var, att ”kyrkoherden uppfattat att det var en fråga som jag ville diskutera” samt att ”ett ärende som formellt ska behandlas av fullmäktige måste beredas av kyrkorådet, och att så inte skett eftersom ingen krävt det.”

Givetvis var såväl kyrkoherden som fullmäktiges ordförande väl medveten om mitt initiativ och önskemål om en formell behandling. I och med att kyrkorådet redan handlagt saken hade ettdera kyrkorådet eller fullmäktiges presidium kunnat bestämma att hänskjuta ärendet vidare kyrkofullmäktige. Någon ytterligare beredning krävs inte. Kyrkorådets uppgift är att sköta den operativa verksamheten medan fullmäktige anger de stora riktlinjerna. Enligt mig handlar vigsel av samkönade par inte om ”användningen av kyrkorummet” utan om församlingens värdegrund för sin mission och sitt arbete i medlemmarnas tjänst.

Men kyrkoherden, kyrkorådet och fullmäktiges ordförande delar inte den synen utan anser att frågan om allas rätt att ingå äktenskap inför Gud i det kyrkliga rummet förrättat av en präst är en formell icke-fråga för Mariehamns församlings högsta beslutande organ. Samt följaktligen att Ålands lekmannaombud vid Kyrkomötet inte behöver någon formell vägledning av fullmäktige, utan kan rösta enligt egen övertygelse.

En sådan kyrka och församling är svår att försvara, arbeta för och vara medlem av, särskilt i skenet av att vi firar 500 år sedan reformationen då Martin Luther proklamerade alla människors rätt till ett personligt förhållande till Gud. Kyrkorådets beslut att upplåta församlingens kyrkorum för samkönad borgerlig vigsel med åtföljande kyrklig välsignelse är en bit på väg, men ändrar inte kyrkans människosyn i grunden.

Ove Andersson
Medlem i Mariehamns kyrkofullmäktige

Med stöd av Julia
Birney
och Donny Isaksson, medlemmar i kyrkofullmäktige