DELA

KST – en Robinson-lag

Det förslag om landskapslag om kommunalt samordnad socialtjänst som nu ligger ute på remiss är en Robinson-lag. Precis som i det gamla tv-programmet kommer den som är svagast eller minst populär bli utröstad.

§4 i lagförslaget säger att tjänsterna ska finnas att tillgå i hela landskapet men med tillägget ”inom de gränser som står till socialvårdens förfogande vid respektive tidpunkt”. I förarbetet står ”det [är] inte alltid möjligt att sprida ut alla tjänster och tillhandahålla dem i individens omedelbara närhet”.

I §10 som reglerar finansiering föreslås att finansieringen ska avräkna de framräknade landskapsandelarna från kommunernas betalningsansvar. Här är problemet att regeringen lägger till ”om inte kommunerna i grundavtalet för kommunalförbundet kommer överens om någon annan beräkningsgrund”. Hur ändras grundavtalet då? Jo genom att en majoritet av medlemskommunerna stödjer en ändring.

De beslut som gäller verksamhet och budget fattas i kommunalförbundets högsta beslutande organ där kommunerna har röstetal enligt invånarantal.

Det betyder att om t.ex. alla kommuner utom ytterskärgården går ihop och beslutar om en budget som innebär att ingen service ska finnas i skärgården så kommer det gå igenom. På samma vis hade det gått utmärkt för 15 kommuner att besluta att inga tjänster ska tillhandahållas i Mariehamn. Här är alltså rena rama Robinson-tävlingen, den som kan samla flest röster för sitt alternativ kan stänga ute andra kommuner.

Vad gäller då för finansieringen? Jo där krävs att en majoritet av medlemskommunerna stödjer en ändring av grundavtalet. Även det blir förstås öppet för förhandlingar i Robinson-stil. Om en majoritet av kommunerna är överens om ett lämpligt offer kan man driva igenom att bara en enda kommun ska stå för kommunalförbundets totala kostnader.

Det är ett problem att det går att manipulera systemet på det här sättet och det en fullt realistisk risk att 12 kommuner tycker att det är för dyrt att vara med och betala service i Kumlinge, Brändö, Sottunga och Kökar. På samma sätt är det fullt realistiskt att de kommuner som har en lägre landskapsandel går ihop och tycker att kommunalförbundets kostnader ska delas lika oavsett vilken landskapsandel den enskilda kommunen har. Sammantaget kan alltså Ålands nya Robinsontävling leda till att ytterskärgården blir av med sin service men får betala lika mycket per invånare som Mariehamn och Jomala. Å andra sidan kanske jag ska vara glad? Det ser ju ut som det kan finnas goda möjligheter att hitta stöd i Kumlinge och 14 andra kommuner för att Mariehamn ska bära alla kostnader…

Antingen måste lagstiftaren skydda kommuner mot dylika situationer eller så måste vi lita till att alla är goda aktörer som vill alla andras bästa även när det missgynnar den egna kommunen. Problemet med det sistnämnda är att det ter sig lite väl naivt.

Christian Dreyer

kommundirektör, Kumlinge