KST behövs
Ove Andersson skriver att kommunerna inte har begärt eller initierat KST. Det är sant och därför har landskapsregeringen tagit initiativet. Kommunerna har haft tid att ordna socialservicen själv men med 16 olika viljor är det svårt om inte omöjligt.
KST kan inte vara frivillig för kommunerna. Då skulle bara några vara med och målet att alla invånare oberoende av hemkommun ska behandlas lika när det gäller socialservice skulle inte nås. Det måste alla förstå.
Kommunförbund är en bra form att organisera KST, men det är upp till kommunerna att få den att fungera. Om kommunerna väljer ledamöter som både har intresse för socialvården och tillräckligt stark position i sin kommun, till exempel medlemmar i presidium, fungerar det. Problemet har varit obefintlig information och diskussion mellan kommunförbundets förtroendevalda och kommunens förtroendevalda och även bristande intresse.
Ove Andersson har inget bättre förslag, antagligen därför att det inte finns. Värdkommunalternativet ger makt för en kommun, som i praktiken skulle vara Mariehamn. Varför skulle andra kommuner gå med på det? Varför skulle det vara bättre alternativ än kommunförbund?
ÅHS är en hälso- och sjukvårdsorganisation, där finns inte rum för socialvård. I stället behövs mer och bättre samarbete mellan hälso- och socialvården och det lyckas säkert bättre när det finns två lika starka organisationer. Men om man slår ihop dem, är det alltid socialvården och socialvårdens klienter som förlorar. För ÅF spelar det förstås ingen roll, utan det handlar om prestige. ÅF vill inte erkänna att regeringen har gjort ett bra jobb och när man inte har relevanta synpunkter att komma med, börjar man kräva nya utredningar. Vi socialdemokrater anser att saken är tillräckligt utrett och nu är tid för handlingar.
När det gäller kostnader, så anser jag att KST är tryggare alternativ för kommunerna. Nu kan en eller några brukare betyda att en liten kommun inte klarar kostnaderna. Och ingen kommun kan påstå att det aldrig händer att flera barn behöver placering eller en kommuninvånare t.ex. efter en trafikolycka behöver dyra bostadsändringar. Sådant vet man inte. Inte jag som socialarbetare och inte kommunpolitikerna. Och hur känns det för den som t.ex. behöver dyr handikappservice när alla i kommunen vet att det är just hen som är orsaken för kommunens ökade kostnader? Borde det inte räcka med själva olyckan?
Ove Andersson och ÅF är som vanligt mot utveckling och vill inte arbeta att vi på Åland skulle få bättre socialvård. Jag är säker på att ålänningar vill få en fungerande socialvård och inte nya utredningar som inte leder någonstans.
Marjo Österberg (S)
