Krafttag mot mördarsniglarna
Med belåtenhet har jag nu kunnat läsa i tidningen att även politiker har fått vilja att ingripa i problemet med mördarsniglarna. Bra, mycket bra.
Någon måste göra något och det ganska fort med, ty dessa sniglar tycks minst sagt föröka sig likt processen vid en okontrollerad kärnreaktion, och gör vi ingenting så får vi börja räkna med att sniglarna kommer att bli en landsplåga.
Mitt vanliga uttryck är att man skall släcka elden där den brinner och inte spruta vatten på röken, men nu måste jag nog tillägga ett visdomens ord till: Låt inte elden bli för stor ty då kanske den inte kan bemästras.
I Nya Åland fredagen den 10 juli 2009 fanns ett helsidesreportage om hur man på biologisk väg utrotar sniglarna. Ja, det var nog bra, men mina tankar girade lätt till följande steg: kunde de biologiska maskarna sprida sig till andra djur?
Av mina erfarenheter för några år sedan, då det inte ännu var så populärt med mördarsniglar, fick jag erfara att en igelkotte ansåg de småa vanliga sniglarna vara en delikatess. Igelkotten hade till och med gjort gångar igenom och mellan raderna av kvarlämnad bladsallad i vårt trädgårdsland och vi kunde i skymningen beskåda hur ivrigt igelkotten plockade åt sig de äckliga små krypen från plantorna.
Hur månne igelkottens matsmältningssystem skulle kunna reda upp snigelgiftet ”Slug killer”? Är vi på väg att döda även nyttodjur i kampen mot mördarsniglarna?
Har vi nog med all säkerhet tänkt efter?
Tänk er att igelkotten lyckades överleva den stora naturkatastrofen för 75 miljoner år sedan, när de stora dinosaurierna dog ut.
Nu för tiden utsätts igelkotten för bildöden och stackarn kanske även ovetande blir matförgiftad.
Vad säger experterna om giftmetoden?
Giftet DDT var ju superbra och belönades med Nobelpris i tiden, men i dag får det inte ens användas alls.
Mina råd till de politiker som önskar sätta sig in i snigelproblemet.
I krig heter det att man mobiliserar sina styrkor, alltså Er uppgift är att mobilisera varje tomt/landägare att plocka rent, så fort en mördarsnigel uppenbarar sig.
Man gör lämpligast en runda morgon och kväll och området hålls garanterat rent. Om vi inte agerar utan låter problemet sprida sig till landsorten obehindrat, där arealerna är stora, blir problemen även stora.
Hinner mördarsniglarna inte föröka sig så bromsas stammen och spridningen. En annan krigföring är att utbetala en liten pant för varje insamlad mördarsnigel. Kundkretsen skulle då säkert finnas bland den yngre generationen, där ett ekonomiskt tillskott i kassan skulle vara välkommet.
Kunde kanske Mise vara mottagare av mördarsniglarna och sedan låta dom bli kremerade i värmeanläggningarna på Fabriksgatan?
Annars är mitt bästa råd hur man gör sig av med mördarsniglarna: Samla in dom i en papperspåse som sedan lätt kan brännas upp om man har en öppen spis eller annan eldstad som är lämplig som krematorium för dessa äckliga odjur.
Medborgaren
