Köttproduktionen är slakteriets viktigaste grundförutsättning
Att det är kris i de åländska primärproducentleden är ingen nyhet. Det är ett faktum och det har inte hänt över en natt precis. Nu – äntligen – handlar debatten om köttproduktionen, som betydligt längre än exempelvis mjölk- och chipspotatisproduktionen haft det svårt med lönsamheten.
Jag är övertygad om att det inte finns någon åländsk producent som vill se varken mejeri, slakteri eller chipsfabrik gå i putten, men när det handlar om överlevnad för egen del och det egna jordbruksföretaget man satsat allt på, tvingas man till krassa beslut. Att en grupp köttproducenter vänt sig utanför Åland för att utreda möjligheterna till förbättrad lönsamt är naturligt och faktiskt nödvändigt. Gensvaret är positivt, de rikssvenska aktörerna till och med berömmer våra producenter, de gillar vad de sett på gårdarna som de besökt.
När har någon från det lokala, privatägda slakteriet WJ Dahlmans visat ett positivt intresse för sina leverantörer och deras produktion? Under mina 25 år som nötköttsproducent upplevde jag det kanske en gång – år 1994 då mina tjurar betingade ett pris på 39,90 FIM kilot och slaktkropparna såldes direkt till en restaurang i Helsingfors. Då fick jag litet beröm. Jag reagerade redan då nye slakteri-vdn Johannes Dahlman intervjuades i Ålands radio för någon vecka sedan, när han fick frågan om slakteriföretagets samarbete och kontakt med producenter, livsmedelsföretag, restauranger med flera. I svaret halkade han lätt över producenterna och talade främst om relationer med övriga inom det så kallade livsmedelsklustret.
Men nu är det annat ljud i skällan – och det är jättebra! Kanske det ändå inte är alldeles för sent att stiga tidigt upp… Vad jag hört är att Johannes Dahlman är på gång med personliga kontakter till köttproducenterna, i Nya Åland säger han till och med att han tror ”att Dahlmans varit för dåliga i sitt samarbete med producenterna” hittills. Där slog du huvudet på spiken Johannes!
Medan jag själv var aktiv nötdjursproducent var jag flera gånger i kontakt med WJ Dahlmans ledning och påpekade dess brist på intresse för producenterna och deras arbete med det som är basen i slakteriets verksamhet – nämligen uppfödningen av slaktdjur. Det resulterade i ett enda möte då slakteriets ledning inbjöd nötköttsproducenterna till information om slakteriets verksamhet och diskussion.
Det var en bra början, men sedan hände ingenting och ingenting. Ett brev i året har det kommit med information, mestadels om indragen service till producenterna. Det är i princip allt och det räcker inte. Det är på tiden att slakteriföretagets ledning inser att producenterna faktiskt är grundförutsättningen för WJ Dahlmans existens och framtid och bör behandlas därefter. Hittills har de bara utgjort en självklar och tyst bakgrund till företagets verksamhet. Det är dags att mötas, diskutera, informera och få ett samarbete till stånd, som gynnar båda parter.
Själv minns jag tiden då grundaren Wilhelm J Dahlmans son, Birger Dahlman var slakteriet boss, honom mötte man ute på golvet med uppkavlade ärmar sysselsatt med någon reparation, brett leende och välkomnande. Han visste producenternas värde och visade sin uppskattning på olika sätt.
Men då fanns det å andra sidan två slakterier i landskapet. Tiden går och mycket har förändrats. Näringsminister Camilla Gunell säger att det är viktigt att köttbönderna tänker långsiktigt och ser värdet av en lokal köttförädling, att ett åländskt slakteri är grunden för ett levande samhälle och jordbruk.
Jag säger så här , det är de köttbönder som är etablerade sedan lång tid tillbaka som har råd att tänka långsiktigt, knappast de som de senaste åren har satsat stora pengar på ny- och utbyggnad och har regelbundna räntor och amorteringar att betala. För dem är det ekonomiska läget svårt och framtidstron drunknar i högen med räkningar som väntar på betalning när kontot är tomt. Då hjälper det inte mycket att man enligt näringsministerns förhoppning vet att landskapet (regeringen) står bakom dem (bönderna).
Maj-Len Lindholm
,
fd. nötköttsproducent.
