Kortrutt ger lägre koldioxidutsläpp
Vi har i dagarna tagit del av en rapport avseende länders och regioners koldioxidavtryck inom EU. Genom denna rapport får vi klarhet hur Åland står sig i jämförelse med övriga EU. 5,5 ton koldioxid per person och år. Det är allmänt känt att vår skärgårdstrafik är en stor producent av koldioxid, på grund av de långa rutter, gamla färjor som drivs med fossila bränslen, med mera. 2001 var trafikens utsläpp cirka 49 500 ton.
Ålands regering har beslutat att starta en förändring som bland annat ger effekt på det åländska koldioxidavtrycket. Detta sker genom elektrifiering av färjan mellan Föglö och Svinö, där reduceras utsläppen till ett minimum i jämförelse med idag. En försiktig uppskattning är att utsläppen idag är ca 3 500 ton. Beaktar man biltrafikens extra kilometer ger det en reducering på cirka 3 000 ton. En utbyggnad av kortrutterna mellan Kökar/Sottunga och Föglö ger ungefär samma reducering, 3 000 ton. Genom den nu påbörjade kortruttsutbyggnaden bidrar skärgården med cirka 6 000 ton i minskade utsläpp per år. Cirka 200 kilo per ålänning. Detta utan att reducera antalet avgångar.
Sen finns det de som hävdar att ett lättare och snabbare tonnage är miljövänligare och effektivare/billigare för hela trafiken. Jag hävdar att så inte är fallet inom det område som Ålands skärgård utgör. Några exempel, idag trafikeras norra och södra linjen av två färjor på respektive linje. Skall ytterligare en färja för enbart personer in på linjen så skall en annan färja bort. Ingen tror väl att den lättare färjan är utan kostnader. För norra linjen innebär det med dagens trafik att varje dag är det två avgångar från Hummelvik/Torsholma för tung trafik (tyngre än cykel).
Bortfallet inom turismen som besöker skärgården vid genomresa blir avsevärd, förnödenheter och gods till och från skärgården begränsas, går att göra listan lång. Inga som helst förbättringar vad det gäller det fossila användandet på den tyngre färjan möjliggörs inom överskådlig tid på grund av de långa rutterna.
Möjligheter att tanka LNG-gas vid Torsholma eller Hummelvik, bedömer jag som ytterst små och eldrift för fartyg på resor över 2,5 timme ligger längre fram i tiden än vad vår skärgård, natur, ekonomi har råd med. För södra linjen blir konsekvenserna ännu brutalare. För att lyckas med två turer per dag, finns inte tid att angöra Galtby med den kvarvarande färjan, bortsett från de några sommarveckor som trafiken löper med ändhamnarna Kökar/Galtby.
Besparingsmålen på skärgårdstrafiken lever vi hela tiden med och under. Med en förverkligad kortrutt sparar vi på kostnaderna, förbättrar och utvecklar vi tidtabellerna, reducerar vi koldioxidutsläppen, med mera.
Kortare rutter möjliggör en snabbare, miljövänligare och trafiksäkrare skärgårdstrafik.
Mikael Staffas (Lib)
Lagtingsledamot
