Kortrutt för vem?
Efter att regeringen bekräftade att gå vidare med arbetet på en utbyggd kortrutt för vår gemensamma skärgård, först i den södra och sedan i den norra skärgården, har det från oppositionshåll höjts röster att det är för dyrt, miljöförstörande, onödigt mm. Samma argument som tidigare men inga förslag som utvecklar och ger förutsättningar för billigare och samtidigt tryggare framtida trafik.
Istället är de kostnadsdrivande och skapar osäkerhet för ”bastrafiken”. Avstånden blir de samma och osäkerheten består. Vårt politiska system har historiskt visat att beslut för långt in i framtiden inte blir hållbara, nya regeringar har rivit upp och stoppat förändring.
Till grund för beslutet ligger många olika pusselbitar. Ett pussel blir inte komplett om man tar bort valda pusselbitar. Skärgårdens kommuner har vid upprepade tillfällen påtalat behovet av satsningar på en förbättrad trafik och nya färjor. Tunnlar har valts bort tidigare av tidigare lagting.
Nu har privata entreprenörer lyft den möjligheten. Det är bra att de presenteras i symbios med liggande kortrutts utbyggnad. Tidsaspekten är viktig och att inte tidsplanen påverkas. Tunneln kan som pusselbit lyftas in i ett framtida utökat pussel.
Flera viljeyttringar från skärgårdens innevånare/företag om flexiblare/kortare/miljövänligare trafik har noterats i insändarspalter och på möten. Trafik både mellan öarna samt mot fasta Åland har framhållits. Skärgården har under lång tid upplevt det ”svälta Räv” spel som vissa politiker i lagtinget spelat med skärgården. Under lång tid har utarmningen pågått.
Trafiken har blivit glesare i jakten på kostnader. Många röster höjs fortfarande på att den nu föreslagna satsningen är för dyr för Åland, för ett ”Hela Åland skall leva” finns en uppenbar prislapp. Detta visar på hur viktigt det är att förkorta/bygga bort avstånden för satt trygga trafiken med en lägre driftskostnad i kommande budgetar.
Efter min resa till Färöarna. Ett ö-samhälle motsvarande vårt, med många tunnellösningar. Av ledande företrädare fick vi bekräftelsen av betydelsen med ett spindelnät av infrastruktur för att skapa en levande skärgård. Många tunnlar genom berg men även under vatten har förenat samhället.
Som förra lagman Kaj Leo Johannesen uttrycker det ”Vi ska också bygga två nya tunnlar under havet för att binda ihop huvudstadsområdet med Eysteroy och med Sudroy. Redan idag är 85 procent av befolkningen sammanbunden genom tunnlar. Det är mycket mer ekonomiskt med tunnlar än färjor, som blivit väldigt dyra att driva på grund av det höga oljepriset, underhåll och kostnaden att skaffa nya fartyg. Ungdomarna vill inte ha färjor. Min generation är kanske den sista som accepterar det. Ungdomarna vill snabbt kunna komma fram och tillbaka till Torshamn.”
Detta bekräftades också av den nuvarande finansministern Kristina Háfoss, ”satsningarna på infrastrukturen är en succé’ en ekonomisk framgång”. Samsynen bland de politiska partierna var tydlig, ingen ansåg sig ha råd att inte satsa på förbättrad trafik mellan öarna. Återbetalningen genom tunnelavgifter har gått mycket snabbare än vad man vågade hoppas på. Undervatten tunnelns biljett har sänkts med 70% efter att investerarna erhållit överenskommen intäkt.
Åland och dess skärgård behöver kortrutten för att skapa en framtida trygghet för hela Åland . En trygghet som både innevånare och företag efterfrågar. En framtid som inte hotas av kortsiktiga politiska beslut.
Mikael Staffas
Liberalerna
