Kortrutt – en epilog
LR bad om en investeringsfullmakt på 40 miljoner euro av lagtinget för kortrutten för att kunna gå till banken för att ta regeringens första lån. LR hade en nuvärdesanalys av kortrutten i sin tilläggsbudget; 40 år med fyra procents kalkylränta.
Nuvärdet skulle bli lägre efter 14–16 år och i följande mening skrev de att driftskostnadsinbesparingen skulle bli strax under 150 miljoner på 40 år. Denna siffra använde ministrarna Perämaa och Nordberg för att dupera regeringen och sexton ledamöter i lagtinget och ge ett sken av ett guldregn. Denna siffra är, som vi nu vet, inte framtagen med nuvärdesmetoden.
Nuvärdesmetoden beskrivs i del 11. Uppgiften om driftskostnadsinbesparingen togs från avsnitt 9. Där används inte nuvärden. Det är ackumulerade värden i löpande priser. Helt annat.
Klippa-klistra-metoden är farlig.
I pm:et är nuvärdet 37 miljoner. Inte 150. Ministrarna försökte dupera hela lagtinget med 113 miljoner. Om nuvärdet varit 150, så hade jag slutat här.
Nuvärdet är kärnan i en investeringskalkyl. Den borde ha presenterats. Finansutskottet skriver: ”totalekonomiskt fördelaktigare” men ingen summa.
Därför frågade jag tre ledamöter i finansutskottet i repliker vilken uppfattning de hade om nyvärdet. Den förste sa att han inte hade siffrorna till hands, vilket var korrekt. Men han borde haft uppgiften i skallen.
Efter den 17 maj, då jag fick rapporten, har jag kunnat svara 37 miljoner, om man så väckt mig mitt i natten.
Att inte ha stenkoll på nuvärdet för en investering är som att vara kirurg och operera utan att veta om patienten är levande eller död. Den andra hänvisade till den första.
Så frågade jag Winé. I första ”svaret” slingrade han sig som en mask i försommarregnet och talade om allt utom nuvärdet. Jag gav honom en andra chans. Han avstod från att svara. Istället gick han till personligt angrepp på mitt sätt att arbeta.
Winés svar visade att han inte på rak arm kände till nuvärdet. Han visste inte om patienten var levande eller död.
Kanske hade han, liksom andra i salen trodde att jag frågade för att jag inte visste. Det var fel. Tack för de vänliga råden, men jag kommer att försöka avhålla mig från att ge råd om hur och var han skall arbeta, och vilka tatueringar han borde ha.
Nu vet vi alla att nuvärdet är 37 miljoner och inte 150.
Då minister Perämaa varken tog en replik till mitt anförande eller ens bad om att få ett anförande under hela debatten om tilläggsbudgeten, så utgår jag ifrån att finansministern erkänner att kritiken var korrekt.
Sen grunderna i nuvärdeskalkyler.
Kortrutten sparar 300 000 euro per år, då färjan kan stå still cirka tio minuter per pass. Det minskar bränslekostnaderna, men personalkostnaderna? Jag tror vi måste ta fem diskonterade miljoner från nuvärdet, som då blir 32, inte 150 miljoner.
Kalkylräntan är hög enligt LR, men även svenska trafikverket använder fyra procent. Men då ska uppgifterna vara kända; aktuella priser eller offerter. Så analysen av noll-alternativet är i sig korrekt, men när det gäller kortrutten så vet vi att det är många gissningar. Det finns ingen offert på 538-meters bron och så vidare.
Större osäkerhet ger högre kalkylränta. Redan en justering med 0,20 procentenheter för den extra osäkerhet som finns i den kalkylen gör att 150 miljoner blir till sand.
Mina kollegor anklagade mig i debatten för att lägga fram snömos fast uppgifterna var från LR:s pm.
Nordberg motiverade fyra procent med att kunna jämföra med tidigare kalkyler.
Det är snömos.
Med dagens kalkylprogram kan man göra om tidigare kalkyler. Det viktiga är att ha rätt kalkylränta med hänsyn till osäkerheten.
Vi borde ha differens, kanske med två procentenheter. Det vill säga fyra procent och sex procent. Då är kortruttens nuvärdet – 170 miljoner. Guldgruvan blev ett slukhål.
Frågorna är:
• Finns det ekonomiska förutsättningar att ge en fullmakten om 40 miljoner?
• Och när pengarna inte räcker?
Vi har en brohalva likt en jättedinosaurie på ena sidan. Vad kan lagtinget då säga när LR vill ha 20 miljoner för att färdigställa den?
Mitt förslag till tillägg var: ”Anslaget utgör ett delanslag om en miljon euro för att förverkliga nedanstående projekt. Någon investeringsfullmakt beviljas inte.”
De, som ”gick till val på kortrutten” hade ett lätt val.
Det fanns andra än jag som även gick till val för att förhålla sig varsamt med ålänningarnas skatter. Tolv ledamöter röstade för alternativet.
LR såg det som startskottet för kortrutten. Jag tror det var startskottet för en kollektiv granskning för att undvika att LR hamnar i ett slukhål. Jag hoppas att hela lagtinget kan delta i denna granskning.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
