Kontakter behövs åt olika håll
Jag får be att tacka Erik Schütten för att han i sommarvärmen bemödat sig att tillägna socialdemokratin en insändare i Nya Åland med en tillhörande vacker bild som föreställer Ålands Socialdemokraters valarbete. Av denna anledning tog jag mig tid att läsa Eriks insändare och till min fasa upptäckte jag att Socialdemokraterna helt och hållet verkar ha misslyckats i att föra ut sitt politiska budskap. Eller så har Erik Schütten av någon underlig anledning missförstått socialdemokratin.
Sant är att ett seriöst politiskt parti i en demokrati försöker locka väljare även från konkurrerande partier. Det är likt marknadsekonomins principer, som jag skulle vilja påstå att är en av grundstenarna i ett demokratiskt samhälle.
Sant är även att Ålands Socialdemokrater har kontakt med socialdemokrater i väst. Ja, faktum är att vi har kontakt med likasinnade i en mängd olika länder. Och varför har vi det då?
Jo, ta nu exempelvis relationerna till de svenska och finska socialdemokratiska partierna. Här utgår Ålands Socialdemokraters politiska filosofi på att vi lever mitt emellan Eriksson- och Nokialand och att vi vill ta tillvara på alla de möjligheter det för med sig. Om det är möjligt vill vi skapa ännu bättre förutsättningar och service för ålänningar än vad grannländerna erbjuder sina innevånare.
Min högst personliga åsikt är att flera åländska partier borde ha ett intimare samarbete med partikollegorna även på det finska fastlandet. På så vis skulle de åländska partierna gemensamt men på olika håll öka förståelsen för frågor som är viktiga för Åland samt på ett effektivt och korrekt vis informera om ö-landskapet, dess innevånare, kultur och övriga specifika behov.
Som tur är har Wille Valve och Carl Haglund skött denna bit så bra två personer kan. Men skulle flera partier ha lika täta kontakter med sina bröder och systrar på den fastländska sidan som Ålands Socialdemokrater har så skulle man troligen inte, då man till exempel är på ett bröllop eller då man i andra sammanhang umgås med finländare, först behöva dementera missuppfattningen att majoriteten på Åland vill vara helt självständiga eller vara en del av Sverige.
Erik avslutar sitt inlägg med en populistisk metafor som dyker upp inför varje stundande lagtingsval: ”Det som behövs är att majoriteten av den etablerade makteliten sätts på avbytarbänken och nya krafter får chansen att återupprätta den politik som ursprungligen förde det åländska samhället framåt.”
Faktum är få i dagens ”maktelit” kommit fram på grund av att tidigare generationers politiker satt sig på avbytarbänken bara för att släppa fram yngre personer. Då liksom nu måste de som vill in i politiken kämpa, engagera sig och skaffa sig erfarenhet för att förtjäna en plats i vad Erik kallar ”makteliten”. Själv skulle jag vilja benämna det som ett av de mest hedersamma serviceyrken man kan tilldelas, det vill säga att tjäna folket.
För det är just vad politik i en demokrati i grund och botten går ut på, att serva och skapa förutsättningar för ett livskraftigt samhälle. I det arbetet bör man inte stänga ute möjligheten till samarbete oavsett i vilket väderstreck samarbetspartnern är belägen eller vilket språk den talar.
Det är vad Socialdemokraterna, och troligtvis även flera andra åländska partier, anser är att ta ansvar och föra skutan Åland framåt, trots att det ibland kan blåsa lite motvind. Att man sedan har olika uppfattningar om hur detta ska gå till får man lov att respektera.
Martin Nilsson (S)
