Konkret hjälp hade hjälpt
Angående gruppvåldtäkten på ett av Viking Lines fartyg.
För fyra år sedan var jag drygt tjugo år och skulle ensam resa från Mariehamn till Stockholm med en av Viking Lines fartyg. Klockan var runt tre eller fyra på natten och efter att jag klivit ombord på fartyget slog jag mig ner på en sittbänk bredvid informationen eftersom jag inte hade bokat någon hytt.
Ungefär tre minuter tog det innan jag var omringad av fem stycken fulla män som ville att jag skulle följa med dem till deras hytt på fest. Jag tackade vänligt men bestämt nej men de fortsatte ihärdigt insistera på att jag skulle följa med.
Jag sneglade på mannen som stod i informationen och hoppades på att han skulle komma till undsättning men han stod där bakom disken och riktade ingen som helst uppmärksamhet åt det som hände mitt framför ögonen på honom. Efter tio minuter insåg jag att männen inte skulle ge sig och mannen i informationen skulle inte komma till någon undsättning och någon vakt syntes inte heller till på långa vägar. Jag insåg att jag behövde köpa en hytt för att få vara ifred resten av resan.
När jag förklarade för mannen i informationen att jag ville ha en hytt eftersom jag inte tycktes bli lämnad ifred tog han ingen som helst notis om att jag tittade menande på de fem killarna som omringat mig på bänken framför informationsdisken. Han gav mig nyckelkortet till hytten och sade att den fanns några trappor ner. Det allra minsta han hade kunnat göra i det läget var att fråga om jag ville bli följd till hytten av en vakt. Det gjorde han inte.
Jag traskade ner för trapporna tills jag kom till däcket som min hytt skulle ligga på och såg en labyrint av korridorer med hyttdörrar. Inte en enda människa syntes till men när jag gick förbi hissarna mot hyttkorridoren sade det pling plong och hissdörrarna öppnades. Där stod en av killarna. Jag fick hjärtklappning och skyndade mig mot min hytt längs den smala korridoren med hundratals dörrar och inte en enda människa. Vågade inte titta mig över axeln, svängde höger i en sidogång men insåg att jag gått fel och småsprang tillbaka. Till slut hittade jag rätt hytt och slapp in i den. Men det tog länge innan jag lugnade ner mig och somnade.
Hörde på Ålands Radio den 02.02 Ulf Weman intervjua Viking Lines säkerhetschef Tony Öhman om vilka konkreta åtgärder som tas för att förebygga brott mot kvinnor på fartygen. En åtgärd, säger Tony Öhman, är att identifiera brottsoffer. Det betyder, enligt Öhman, att vaktstyrkan patrullerar på båten och ”håller reda på kvinnor som man kanske tycker då på ett eller annat sätt så behöver lite upplysas om att de kan utsättas för sådana brott”.
Hur identifierar man egentligen ett brottsoffer? Hur är ett brottsoffer klätt? Hur många promille har ett brottsoffer i blodet? Är det kvinnorna som ska upplysas om att de kan bli utsatta för brott? Hur kan det hjälpa mig, som kvinna, att bli up plyst om att jag mycket väl kan bli våldtagen? Det stoppar knappast, enligt mig, någon våldtäkt.
Nu blev inte jag utsatt för något brott på min resa med Viking Line för fyra år sedan. Vad som däremot hade kunnat hjälpa mig, som ung kvinna, att känna mig trygg under resan är om den där mannen i receptionen hade varit uppmärksam och kallat på vakter när han såg att jag inte fick vara ifred. Eller så hade han kunnat erbjuda mig en tjugoeuroshytt gratis och jag hade för evigt varit tacksam och haft kvar min tro på mänskligheten(och Viking Line). Eller så hade han åtminstone kunnat erbjuda mig hjälp av en vakt att ta mig ner genom hyttlabyrinten säkert. Det hade INTE hjälpt mig att upplysas om att jag kunde utsättas för brott.
Ida Jansson
