Kommunernas socialtjänst handlar om att alla är lika värda
Efter år av processande med kommunerna och berörda organisationer står regeringen nu beredd att överlämna ett lagförslag om kommunernas socialtjänst (KST) för godkänna till lagtinget. Alla anser att det är viktigt och nödvändigt att samordna socialvården för att uppnå likvärdig service för alla oberoende av i vilken kommun man bor i. Samtidigt motarbetar man föreliggande förslag med alla tänkbara och otänkbara argument.
Det får mig att tänka på Tarja Halonen som vid ett tillfälle i Ålandskommittén beskrev ovilja hos parterna att uppnå kompromisser med ett äktenskap. Hon menade att när den ena parten är ovillig att acceptera ett förslag tänker man ofta att allt skulle bli bra om bara den andra ändrade på sig. Istället föreslog hon att vi ska tänka på tredje part. Analogt med detta ska vi i fråga om KST tänka på alla de ålänningar som är i behov av och har rätt till likvärdig och god socialvård. Att snävt bara fokusera på min kommun här och nu leder inte till förändringar som beaktar helheten. Åland är så litet att det krävs gemensamma helhetslösningar för att uppnå likvärdig socialvård i hela landskapet.
Stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson signalerar motstånd och mera bråk om KST. Carlson har under hela processen markerat att han inte gillar KST och det har jag respekt för. Dock har hans förslag om Mariehamn som värdkommun inte vunnit stöd varken hos majoritetspartierna bakom KST eller hos oppositionen. Värdkommun betyder i detta fall att staden skulle sköta all socialvård förutom barn- och äldreomsorgen. Staden skulle ha det fulla ekonomiska och politiska ansvaret för socialvården. De övriga kommunernas inflytande skulle utsträcka sig till att betala sina kostnader enligt ett avtal som ingen i dagsläget känner till.
Det är oklart huruvida Carlsson anser att övriga kommuner ska tvingas in i värdkommunsmodellen eller inte. Socialdirektören och socialnämnden skriver i ett tidigare utlåtande (26.08.2014) följande: ”Värdkommunmodellen är problematisk i sammanhanget eftersom uppdraget utgick ifrån ett obligatoriskt medlemskap. Vid tvingande samarbete bör ingen enskild kommun få ensidig beslutanderätt enligt grundlagsutskottet. I en värdkommun är det i sista hand värdkommunens fullmäktige som beslutar om den gemensamma verksamheten. ”
Lagförslaget om en gemensam social myndighet är en rent organisatorisk lag. De frågor som gäller förverkligandet av KST:s verksamhet ska skötas av ett kommunalförbund. Där ska de ”olösta frågorna” om hemtjänst, närståendevård m.m. lösas. Likaså tar inte lagen ställning till framtida lagstiftning inom socialvården. KST ska följa den socialvårdslagstiftning som gäller oberoende av hur den ser ut. Kostnaderna för KST är ytterst i händerna på kommunerna. Det är kommunerna som har makten att besluta om servicenivån, organisationens resurser och avgifter.
Landskapet tar sitt ansvar genom det utjämnande systemet med landskapsandelar, extra ekonomiskt stöd till kommunerna under en övergångsperiod samt genom att ställa konsult Carolina Sandell till kommunernas förfogande för att genomföra de organisatoriska åtgärder som kommunerna måste vidta för att KST ska komma till stånd. Man måste skilja på lagstiftning och förvaltning också i detta fall.
Enligt Finlands grundlags sjätte paragraf är: ”Alla lika inför lagen”. Detta gäller också socialvårdslagarna. När kommunerna inte förmår leva upp till en likvärdig social service, tillräcklig rättssäkerhet och skydd av medborgarnas anonymitet är det regeringens ansvar och skyldighet att vidta åtgärder. I tio år har olika regeringar utrett och funderat hur man ska uppnå ovan nämnda mål. Lagförslaget om KST är en konkret politisk handling i syfte att säkra att alla ålänningar får den service och det bemötande de har rätt till. Alla som i detta skede smider planer att skjuta KST i sank ska vara beredd att axla konsekvenserna vilka blir att tredje part tar skada och att skillnaderna i fråga om rätt till socialvård beroende på vilken kommun man bor i fortgår och fördjupas.
Alla mänskor är lika värda anser de flesta. Välfärden ska gälla alla oberoende av hur mycket pengar man har i börsen eller i vilken kommun man bor. Kommunernas socialtjänst har som mål att uppfylla värdegrunden om allas lika värde.
Barbro Sundback (S)
