Kommunalförbund inte odelat positivt
Barbro Sundback (S) påstår att värdkommunmodellen är mitt förslag när det gäller Kommunernas socialtjänst (KST). Fakta är att stadsfullmäktige, det högsta beslutande organet, i sitt utlåtande har angett just värdkommunmodellen som huvudspår för staden att driva i fråga om KST. Således bör alla i staden rätta sig efter beslutet och arbeta för att KST främst organiseras på det sättet. Staden har fört fram stadsfullmäktiges åsikt via utlåtanden och samråd, utan gehör hos landskapsregeringen (LR).
Inga fördjupade utredningar har gjorts om det. Exempel på fungerande värdkommuner med säkerställt inflytande från övriga kommuner finns öster om oss inom bland annat räddningsväsendet. De finska kommunerna lyder under samma grundlag som vi gör.
Det är inte bara jag som har mina dubier om KST i nuvarande form. En samlad tjänstemannakår på sociala sidan i kommunerna, i princip alla kommundirektörer, flera politiker och många andra har också uttryckt sina tvivel. Jag är övertygad om att alla de i likhet med mig gjort sina påpekanden utgående från ett ärligt uppsåt, nämligen att få en så bra och effektiv socialvård som möjligt på Åland.
För egen del är jag övertygad om att kommunalförbund är den svagaste modellen av de som har diskuterats. Ett sådant innebär ytterligare kostsam byråkratisering/överorganisering, dubblerade funktioner såsom en extra direktör, personalvård med mera och det är inte av folket direktvalda politiker som tillsätts i ett kommunalförbund. I kommunalförbunden kan det till och med vara en minoritet som beslutar om pengarna. Och observera! Det är inte kommunerna som beslutar. Listan går att göra lång.
Barbro Sundback menar vidare att om man inte accepterar KST i den form det föreslås nu så ansvarar man för att tredje part tar skada och att skillnaderna i fråga om rätt till socialvård beroende på vilken kommun man bor i fortgår och fördjupas. Det här är ett mycket märkligt påstående eftersom Sundback i samma skrift beskriver hur samma lagstiftning som är i kraft nu för kommunerna och tredje part även ska gälla för KST. Slutsatsen måste alltså vara den att det finns lagbrytare nu, och då är det snarare väldigt viktigt att omedelbart se till att tillsynen fungerar. Det vore därmed de drabbade ålänningarna snabbare till fördel om Sundback påpekar bristerna till de tillsynsansvariga. Generella konstaterade brister bör också finnas med i beslutsunderlaget i de fortsatta diskussionerna om den åländska socialvården.
Förhoppningsvis kan vi koncentrera oss på att i lugn och ro nu föra en konstruktiv diskussion om hur socialvården på Åland skall fungera i framtiden. Mycket matnyttigt har kommit fram i diskussionen.
Petri Carlsson (MSÅ)
