Kataloniens kamp är vår
Katalanernas fredliga folkomröstning om självständighet slogs på ett blodigt sätt ned av den spanska regeringen. Rapporter berättar om upp emot 850 skadade då spansk polis med brutalt våld försökte förhindra folk från att rösta.
Rörliga bilder på polisens övervåld i fram för allt Barcelona sprids över världen och drar inte bara skam över centralregeringen i Madrid utan över hela EU vars passivitet och tystnad måste ses som ett medgivande till Spaniens brutala metoder mot en självstyrd minoritet inom landet. Bryssel nöjer sig med att dagen efter beteckna folkomröstningen som ”olaglig” och mana till lugn. Tafatt, tandlöst och troligen verkningslöst.
Trots att spansk polis gjorde allt för att stänga vallokalerna genomfördes omröstningen. Drygt 40 procent av katalanerna lyckades ta sig till valurnorna och av dem röstade över 90 procent för självständighet.
”Katalonien har vunnit sin suveränitet”, säger regionpresidenten Carles Puigdemont.
Frågan som kvarstår är om det katalanska parlamentet vågar ta steget och utropa Katalonien som självständig nation. Vad händer då? Tar centralregeringen i Madrid till ännu mer, kanske rent av militärt våld? Och vad gör EU då?
Den blodiga folkomröstningen i Katalonien sätter fingret på det överstatliga förtryck som många av de autonoma, etniska och språkliga minoriteterna inom EU lever under i dag. Åland är inget undantag där den finska regeringen avfärdar i stort sett varje åländsk önskan om utökat självbestämmande.
Än så länge finns ingen orsak för regeringen i Helsingfors att ta till djupare brösttoner, än mindre våld för att kväsa ålänningarna. Orsaken är att de flesta av oss, till skillnad från katalanerna, finner sig i att bli kuvade och låta Helsingfors ha sista ordet.
Har vi ålänningar ändå någonting att lära oss av katalanerna? Ja, om inte annat stolthet och tron på oss själva. Utan självförtroende skapas inga möjligheter. Och utan möjligheter blir det ingen utveckling.
Det råa förtrycket av en etnisk folkgrupp som Spanien nu visar upp måste få EU att vakna och inse att Europas självstyrda minoriteter måste beaktas och ges konkret inflytande i det överstatliga samarbetet. EU måste även ta på sig en medlande roll i sådana här konflikter och inte bara passivt sitta och titta på när demokrati och folkrätt möts med våld.
Styrelsen för Ålands Framtid
Axel Jonsson
Pia Eriksson
Brage Eklund
Lena Andersson
Anders Eriksson
Lisa Gustavsson
Jonny Landström
Hanna Segerström
Magnus Jansson m.fl.
