Kaos växer inom EU
Jag undrar inte alls att jordbrukarna på Åland är oroliga, det finns all orsak att vara kritisk och övervaka läget. Låt mig berätta varför.
Är det så om det så ser ut? Så heter en avhandling från 2005 (av Anne Koski, Tammerfors universitet). Den handlar om det mediala spelet inför Finlands EU-anslutning 1994. Till den här insändaren har jag valt några avsnitt ur kapitel 6 som genomsyrar den bild som media gav om hur Finland hade lyckats med jordbruksfrågor med EU.
Först några allmänna kommentarer om resultatet(siffrorna syftar till sidorna i avhandlingen):
1. Under förhandlingarnas gång smakade det på många punkter diktat från stormakternas sida(214).
2. Efter förhandlingarna har Finland utgått från att det nationella stödet även till södern är bestående, men sedermera har det kommit fram att kommissionen aldrig hade godkänt denna tolkning(216). Detta behandlas inte i media(252).
3. I alla stora frågor gick Finland ut som förlorare (216).
4. Ännu några dagar före anslutningen kom det fram stridigheter med kommissionen om prissättningen under övergångsperioden (217).
Bland annat detta hade sagts närmare om hur förhandlingarna framskred:
1. Finland och EU tolkar förhandlingsläget helt olika in till det sista(233).
2. Regeringens information är motstridig. Statsministern talar om att förhandlingarna fortgår och om att förhandlingarna har strandat.
3. I Finland lägger media skulden om försenade resultat på jordbrukarna.
4. Man står inför en rejäl anpassning, för även förhandlarna har framfört att övergången till eurotid kommer på sikt dra ner antalet gårdar med hälften. I början av medlemskapet Finland
skulle få mer än betalar, men efter anpassningsperioden kommer läget vara det motsatta (betalar mer än får). Under årens lopp kommer dessa bindningar att skaka Finlands öde mer än enstaka förhandlingsresultat(245-246).
5. Skattebetalarnas andel i stödsystemen blir högre än vad det hade varit önskvärt(255).
6. Man antar helt mot sanningsenligheten att efter första åren skulle Finland förbli vinnande ekonomiskt och att stödbeloppen skulle stiga med åren. Statssekreteraren visar med sina gester att han inte håller med(255).
7. Inför media ges i Helsingfors och i Bryssel motstridiga uppgifter: Finlands regering tolkar att förhandlingarna ännu pågår och EU låter förstå att förhandlingarna är avslutade(255).
8. Det är möjligt att regeringen avsiktligen dolde det verkliga läget för sanningen hade med största sannolikhet resulterat i ett nej för EU i folkomröstningen. Enligt gallupen i september är antalet EU-anhängare bara två procent större än motståndarnas, antalet motståndare hade ökat med nio procent(276-277).
9. Eftersom antalet aktörer inom EU är många så förblir det allmänna intrycket om EU som förhandlingspartner kaotiskt och även övermodigt(286).
10. Finland lyckas inte hålla processen ihop utan att hemligstämpla detaljer och att till sist rakt av ljuga framför kameran(286).
Precis så här pågår det ännu idag mellan regeringen, EU och media, oberoende vad temat är!
Merja Renvall
